Barns tecknande

Berörda kursmål: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

I lördags var dagen med stort D här. Det var äntligen dags att spela upp vår dockteater på Lilla teatern på Stadsbiblioteket Komedianten. Eftersom jag har skrivit om själva dockteatern som handlar om matematik och språk tidigare tänker jag nu istället beskriva hur barnen återkopplade själva teatern i deras tecknande på Komedianden (ovan finns en film på teckningen, samt våra härliga röster som reflekterar). 

Vi spelade upp dockteatern två gånger under denna dag och innan första föreställningen var vi oerhört nervösa, skulle det ens komma några?! Men oj, under första föreställningen visade det sig bli i princip fullt. Vilken lycka! Det var glädjande att få höra att barn som hade sett dockteatern på Campus under Barnens dag tyckte om den så mycket att de ville se den igen på Komedianten. 

Något som vi gjorde på Komedianten, vilket vi inte hann med under Barnens dag var att efter dockteatern lägga fram pennor och ett långt papper och låta barnen rita vad de ville. Det visade sig att dockteatern i stora drag influerade barnens tecknande. Enligt Persson får barn en större upplevelse av deras omvärld om de får teckna sina upplevelser i bild (Persson 2006). Jag tycker det är så himla intressant att se hur barn kan få ner så mycket på ett papper utifrån deras iakttagelser. Att barnen fick teckna genererade också till en mötesplats för både barn, föräldrar och oss i dockteatern där vi samtalade om barnens tecknande med koppling till händelser i dockteatern. I detta tänker jag att man kan tillämpa det Körling (2012) skriver om bildpromenad som en metod för att arbeta med bilder och barns bilder. Det handlar om att samtala om vad vi ser på bilden, vad vi tror vi ser i bilden och vad som döljer sig och så vidare. Genom att arbeta med det barn tecknar på detta sätt tror jag barns kognitiva tänkande utvecklas kring det barnet betraktar. Körling beskriver att bildpromenad genererar utveckling av språket och då framförallt ordförrådet. Som jag tidigare har skrivit om utvecklas vi i mötet med andra människor och i samspel med andra. Genom barns tecknande utifrån dockteatern tänker jag att det skapas möten och i dessa möten utvecklas barnen inom flera områden genom att djupgående samtala om och visa genuint intresse för det barnen har tecknat.

 Referenser:

Körling, Anne-Marie. Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Persson, Annika (2006) Rumsuppfattning och bygglek. I Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran. Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet

Navetworkshop

Berörda kursmål:

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

För några veckor sedan kom Anna Gunnarsson från Navet i Borås på besök på Campus för att ha en workshop med oss blivande förskollärare och jag har i tidigare inlägg referat till henne. Gunnarsson är författare till Berta-böckerna som är populära på många förskolor och handlar om naturvetenskapliga experiment. Jag blir oerhört inspirerad av Anna Gunnarsson som är så engagerad som person och det märks att hon brinner för det hon gör. Under workshopen fick vi bland annat göra lite tekniska uppdrag utifrån Gunnarssons nya bok som handlar om teknik. Vi fick även undersöka hur "fissaft" (gjort av rödkål och luktar inget vidare) kan användas till bland annat en lavalampa. Först häller man i bikarbonat, sedan matolja och sedan successivt fissaft som blandats med citronsyra för att bli röd. En film på denna process finns att kika på nedan. 

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen" (Lpfö 98, rev. 2010, s. 10). 

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel

teknik fungerar" (Lpfö 98, rev. 2010, s. 10). 

Det handlar om att färgen skiftar på grund av Ph-värdet och fissaften reagerar med bikarbonaten. Detta var spännande och jag hade gärna genomfört ett liknande experiment med en barngrupp. Dock tycker jag själv att det är svårt att förstå den kemiska processen och jag kan se det aningen problematiskt att inte kunna förklara för barnen vad det beror på eller en annan sak är att jag är rädd att jag ska ge barnen en förklaring som inte är korrekt! Men samtidigt som jag skrivit om innan är jag som pedagog medforskare och jag ska inte behöva veta allt utan utforska med barnen. Detta visar också barnen att vuxna inte heller har svar på allt och att det är okej. 

Referenser:

Anna Gunnarsson, Föreläsning/Workshop Navet, 2015-03-13

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tankar kring VFU perioden

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma

I detta inlägg tänkte jag ge en beskrivning av olika saker som jag har varit med om och gjort under praktiken utöver det didaktiska materialet, samt mina tankegångar kring detta. 

Pappersvikning och rimmemory

Innan praktiken började gjorde vek jag en stor matematik- och språkloppa inspirerad av Mattssons [1] workshop. Tanken med loppan var att kunna ta fram den vid olika tillfällen då barnen kanske inte hade något att göra eller att använda på samlingen. Visst märkte jag att barnen ansåg det vara lustfyllt med de olika språk och matematikuppdrag som fanns i loppan, och de tyckte att det var spännande att få säga en siffra för att sedan få välja färg och få ett uppdrag. Men det som barnen verkligen intresserade sig för var att skapa egna loppor! Här gäller det att följa barnens intressen och det blev verkligen många loppvikningar och barnen färglade dem med olika färger samt skrev egna uppdrag. Här blev istället fokus på teknik då barnen fick undersöka tekniken att vika loppor och därav ett mål i Läroplan för förskolan där det redogörs att  barn ska få möjlighet att undersöka olika enkla tekniker (Lpfö 98 rev.2010, s. 10). Det är intressant att se hur man som pedagog kan inspirera barn till skapande. Det är även beundransvärt att se hur barnen på min praktik kan gå sina vägar istället för att göra precis så som pedagogen gjort, vilket kan vara vanligt förekommande. Det märks att pedagogerna arbetat mycket med att barnen ska få tänka utanför boxen och våga göra som de själva vill, vilket är otroligt härligt att att se. 

Jag hade även gjort egna rimmemory för att stimulera barnens språkutveckling  (Lpfö 98, rev. 2010, s. 7) och vikt askar av papper till dem. Barnen uppskattade spelen och dessa utnyttjades flera gånger under praktiken. Men även här var det några barn som istället ville vika sina egna askar, som tillslut blev leksaksaskar, smyckesaskar och så vidare. Ett av barnen som hade spelat memoryt med mig flera gånger ville inte endast vika en ask, utan barnet började även klippa ut små pappersbitar. Jag blev självklart nyfiken och undrade vad barnet tänkte göra med lapparna och jag fick svaret: Jag ska ju göra ett eget memory såklart! Ja, självklart ska barnet göra ett eget memory! Detta barn hade ju tillsammans med mig spelat rimmemory flera gånger och visade stort intresse för det.. Detta blev ett litet projekt som pågick i några dagar då vi först fick komma på egna rim som skulle vara enkla att måla. Här kom barnet på rim som majs-bajs, strumpa-rumpa. Dessa rim är ju så mycket roligare än de som alltid används. Vi gjorde en mindmap med de olika rimmen och sedan skrev och målade barnet rimmen på papperslapparna. När allt detta var klart var det dags att laminera lapparna, så barnet fick följa med in på personalrummet och laminera rimmen, vilket i sig verkade vara en spännande upplevelse. Barnet la till sist i memoryt i den lilla pappers asken som barnet hade gjort. På en samling visade barnet stolt upp sitt memory för resterande barn på avdelningen och några barn ville gärna spela spelet tillsammans med barnet. Det var otroligt härligt att se hur stolt barnet var över sitt egna tillverkade spel samt att under processen få se hur barnet bemästrade vissa svårigheter. Enligt Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010, s. 5) ska alla barn få möjlighet att känna sig vara en tillgång i barngruppen, att få göra framsteg och övervinna svårigheter. 

Under en dag då jag besökte förskolan efter VFU:n och fältdagarna uppmärksammade jag att några barn satt och klippte ut olika geometriska former i papper och jag kopplade direkt till mitt didaktiska material som ni kan läsa om i tidigare inlägg genom att trycka här. När jag frågade barnen vad de gjorde berättade de att de gjorde ett eget memory. Kanske blev de inspirerade av barnet som gjort rimmemory några veckor tidigare med inslag av mitt diaktiska material? Tyvärr var jag endast där under en kort stund så jag hann aldrig se hur memoryt utvecklades. 

Jag måste tyvärr meddela att jag inte har någon dokumentation på när barnen vek lopporna eller när barnet gjorde sitt rimmemory. Det beror på att jag då och då under praktiken dokumenterade med förskolans Ipad för att sedan lägga ut det på dokumentationsplattformen pluttra och jag har på så vis hjälpt arbetslaget med dokumentationen. Pluttra är ett dokumentationsverktyg för att skapa förutsättningar för det systematiska kvalitetsarbetet i förskolan. Jag kan verkligen rekommendera denna app och om ni vill ha mer information kan ni läsa här. Det är så roligt att man som student få ansvar i verksamheten och på så vis bli inkluderad i arbetslaget!  

"Förskollärare ska ansvara för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner" (Lpfö 98, rev. 2010, s. 14).

Hållbar utveckling

Under den första veckan av praktiken ville jag att barnen skulle få prova på att göra fröbomber, vilket jag har beskrivit i tidigare inlägg om Barn och konst. Jag introducerade fyra olika typer av naturlera genom att barnen både fick känna och lukta på leran för att sedan välja vilken lera de ville använda sig av när fröbomberna skulle skapas. Jag hade även med mig såjord, solrosfrön och vatten. Vi samtalade om vad som behövs för att en växt ska börja växa och barnen var välbekanta med detta redogjorde för mig vad som var viktigt att tänka på. Tillsammans bestämde vi att fröbomberna skulle läggas i ett av de stora däcken på gården, där det inte finns så mycket växtlighet ännu. Ett barn undrade om man verkligen får lägga ut lera. Här kom vi in på samtal om att naturleran kommer från jorden och att den inte innehåller några gifter och därför går den att lägga utomhus. Under den sista praktikveckan la vi tillsammans ut fröbomberna och det uppkom samtal och funderingar kring vad som kommer att hända med bomberna. Vissa trodde att det kommer växa blommor medan andra inte trodde det. Det var intressant att se hur barnen verkade tro att jag hade det rätta svaret samt hur förvånade de blev när jag berätta att jag inte hade det. Detta får mig att fundera på hur viktigt det är att vi som pedagoger är medforskare och inte alltid kommer med det rätta svaret. Under fältdagarna hade det fortfarande inte hänt något, det återstår att se vad som kommer hända. Och skulle det mot förmodan inte hända något så anser jag att barnen även här lärt sig något, hur kan vi göra istället till nästa gång? 

"Förskolan ska lägga stor vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor. Ett ekologiskt förhållningssätt och en positiv framtidstro ska prägla förskolans verksamhet. Förskolan ska medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp. Verksamheten ska hjälpa barnen att förstå hur vardagsliv och arbete kan utformas så att det bidrar till en bättre miljö både i nutid och i framtid" (Lpfö 98, rev. 2010, s. 7). 

När jag kom till förskolan den första fältdagen möttes jag av en massa gummistövlar som var upphängda på gården. Självklart blev jag nyfiken och pedagogerna på min avdelning berättade att det var gamla gummistövlar som de tagit hemifrån och fått av föräldrar som ändå skulle slängas. I gummistövlarna var det meningen att de skulle plantera blommor. Sagt och gjort, det blev en dag med plantering och även barn från andra avdelningar ville hjälpa till och det resulterade i en gemensam förmiddag för alla som ville vara med. På ett annat ställe hade de även hängt upp konservburkar som de också planterade i. Jag tycker att detta är ett utmärkt sätt för att synliggöra återanvändning, varför det är bra att använda saker på nytt och inte bara slänga allt. Eftersom barns värderingar, kunskaper och intressen formas i tidiga år är det viktigt förskolan arbetar med lärande för hållbar utveckling, vilket innebär en utveckling som tillgodoser dagens behov, utan att senare generationers tillgång till detta ska äventyras (Engdahl 2012, s. 5). Jag anser att det finns så mycket som vi idag slänger varje dag i soporna, som egentligen är material som går att återanvända och inte bara i förskolan.  

  

Demokratiskt förhållningssätt

På min praktikplats tycker jag att pedagogerna har ett demokratiskt förhållningssätt gentemot barnen i nästan allt som görs. Det är härligt att få se hur barnen får vara med och påverka i sin vardag. Jag skulle vilja beskriva ett specifikt arbete då pedagogerna arbetade på ett sätt för att få barnen att förstå vad demokrati är (Lpfö 98, rev. 2010, s. 12). Barnen på min avdelning kommer börja i förskoleklass till hösten och därför ville pedagogerna att barnen skulle få vara med och bestämma var de skulle åka någonstans på avslutningsresa. Alla barn fick komma med förslag på var de skulle åka och de förslag var bland annat Slottsskogen, Barcelona, Lalandia, Borås Djurpark, Astrid Lindgrens värld och Universeum. Pedagogerna skrev ut bilder på alla förslag och klistrade fast på ett plakat. Sedan diskuterades det vilka förslag som var möjliga att besöka under en dag, då de var tvungna att vara tillbaka på förskolan runt 17:00 på eftermiddagen. På detta sätt fick barnen förståelse för att det inte var genomförbart att varken åka till Barcelona, Lalandia eller Astrid Lindgrens värld. Tre av förslagen var alltså genomförbara och vid senare tillfälle fick barnen rösta i ett rum själva genom att rita ett streck på det ställe som barnen ville besöka. Sedan jämfördes resultatet och för att få reda på vilket förslag som fick flest röster gjordes ett stapeldiagram. På detta sätt fick barnen ta del av en demokratisk process som blev konkret för barnen samtidigt som de fick tillgång till matematiken. Forsbäck (2006) beskriver att diagram är något som synligt representerar en undersökning eller dylikt. Jag tycker att diagram är något som gör att barn lättare får förståelse för vad som är flest och färst och det är ett bra sätt att synliggöra varför vi exempelvis ska till skogen idag och inte stanna kvar på gården, eftersom flest barn röstade på skogen och därför blev den stapeln högst. När jag börjar arbeta som förskollärare kommer jag absolut vilja arbeta mycket med diagram i alla dess former, då jag anser det vara lärorikt då det visar på tydlighet. Vid arbete med diagram utvecklas dessutom barnens taluppfattning då man som pedagog är med och jämför resultaten, då exempelvis skogen fick nio röster, vilket är tre mer röster än att stanna kvar på gården som fick sex röster. I röstningen om avslutningsresa blev resultatet att de skulle åka till Universeum och jag tycker det låter som en fantastisk upplevelse för barnen. För att läsa om hur jag upplevde Universeum i pedagogiskt syfte kan ni trycka på Museibesök-etiketten eller trycka här: Museibesök och skrolla ner en liten bit.  

Referenser: 

Engdahl, Ingrid (2012). Lärande för hållbar utveckling - är det någonting för förskolan, eller?: rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken. [Stockholm]: Svenska OMEP Tillgänglig: http://www.omep.org.se/uploads/files/esdboken_hemsidan.pdf

Forsbäck, Margareta (2006) Sortering och klassificering. I Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran. Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet 

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Metod och teoretiska analytiska begrepp - Vetenskaplig progression

Kursmål som berörs: 

• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet

Under vårens termin har vi haft en föreläsning om metod och teoretiska begrepp samt i grupp genomfört ett granskning av en kandidatuppsats. Tanken med föreläsningen och uppgiften var att vi skulle få en förberedelse inför det kommande examensarbetet till hösten. 

Vad innebär då en vetenskaplig text? Bartley [1] redogör på sin föreläsning att vetenskapliga texter är en redovisning för något som åstadkommits genom forskning. Hon berättar vidare att meningen med vetenskap och forsknings är att åstadkomma ny kunskap som är:

• Säker
• Kontrollerbar
• Teoretisk förankrad 

Det har varit oerhört lärorikt att få ta del av denna föreläsning samt granskning angående vetenskaplig progression. Till en början var jag ganska skeptisk till detta då det kändes irrelevant för det som pågick i kursen. Det kändes inte riktigt som att uppgiften i sig passade in i kursens innehåll överlag, vilket den inte heller gjorde kanske. Men efter att ha genomfört uppgiften kändes det som att jag fick en hel del kunskaper kring hur en uppsats bör läggas upp och vad som är viktigt att tänka på när en vetenskaplig text skrivs och detta är något som jag kommer ha nytta av i den kommande C-uppsatsen till hösten. 

Några saker som jag verkligen har tagit lärdom av under denna granskning är att hur viktigt det är att hela tiden gå tillbaka till syftet under arbetets gång. Jag känner mig själv och vet att jag har lätt för att sväva iväg i mina tankar och har då lätt att glömma av vad det är jag ville komma fram till. Därför är det av stor betydelse att hela tiden under varje del i uppsatsen gå tillbaka till syftet för att säkerställa att man kan koppla till syftet i det som skrivs.  

Referenser:

[1] Kristina Bartley, Föreläsning Metod och teoretiska begrepp, Campus Varberg, 2015-05-05

Mål som berörts: 

• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet

Reflektioner kring forumspel

Kursmål som berörs: 

• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Forumspel - ett hjälpmedel för konflikthantering

Under den första workshopen med Gunilla Fihn [1] låg fokus på forumspel eller forumteater, men forumspel är den pedagogiska metoden och därför kommer jag använda mig av detta begrepp. Forumspel kallas även för "De förtrycktas teater" och handlar om att föra in autentiska händelser så som konflikter och motsättningar i kreativa former. Denna form av teater används för att utforska, förstå och förändra verkligheten. Fihn beskriver under workshopen att när något autentiskt förs in i en kreativ form blir det hela verklighetsnära och det känns som att det som görs är på riktigt. Forumsspel är med andra ord ett sätt att skapa detta och eftersom det som sker är verklighetstroget så blir det meningsfullt för de inblandade aktörerna att skapa förändring. Under workshopen fick vi studenter skriva ned en konflikt vi varit med om ute i verksamheten och sedan delades vi in i grupper och fick varsin konflikt som vi skulle gestalta inför de andra studenterna. Först fick vi spela upp gestaltningen och sedan spelades den upp igen och här var publiken välkomna för att avbryta och hoppa in i gestaltningen genom att byta plats med en av deltagarna i teatern. Personen som bytte plats med en i gestaltningen fick teatern att ta en annan väg genom att agera på ett annorlunda vis än tidigare. Fihn förklarade att konflikter i dramas mening innebär olika uppfattningar om något, vilket man fick erfara genom att observera och agera i forumspel.  

Under denna övning blev det ganska kaosartat och det kändes som att man ibland mest ville hoppa in i gestaltningarna för att man var tvungen och på så vis blev inte övningen gynnsam på det sätt som den kunde ha blivit. Detta på grund av att det tog lång tid innan det blev ett så kallat "lyckligt slut" och det blev komplicerat när de olika rollerna hela tiden fick nya skådespelare. Jag tror inte att detta hade varit lätt att genomföra i en barngrupp då jag själv ansåg det vara svårt. Jag har relativt få erfarenheter av att arbeta med konflikter i förskolan med hjälp av drama, vilket är synd då jag tror det är ett positivt sätt att lära barn att hantera konflikter. Som pedagog skulle jag vilja införa en enklare variant av forumspel för att hjälpa barn i deras konflikthantering. Som tidigare nämndes blir det meningsfullt att föra in autentiska händelser för att skapa vilja att förändra. Därför tänker jag att man i förskolan kan använda konflikter som skett mellan barn och mellan barn och pedagoger och använda dessa i rollspel. Inom rollspel i pedagogiskt syfte behöver inte åskådarna/barnen hoppa in i gestaltningen utan pedagogerna spelar upp en händelse med ett olyckligt slut och barnen får sedan komma med olika förslag på hur de kan lösa situationen och pedagogerna spelar upp konflikten igen med barnens lösningar (Mathiasson Thorbert 2006). Något som är viktigt att tänka på när pedagogerna spelar upp en situation är att barnen är medvetna om att det är teater så att inte de blir rädda. När barnen är bekanta med övningen kan barnen själva få spela upp en situation och här får pedagogerna och resterande barn komma med lösningar. Jag tror att om barn får komma med lösningar på autentiska händelser i rollspel får de konkret uppleva hur det på olika sätt går att lösa konfliktsituationer och de får då erfarenheter för att tillämpa dessa verktyg i olika konflikter vid senare tillfällen. Detta kan kopplas till det sociokulturella perspektivet, då Vygotskij menar att när våra tidigare erfarenheter och kunskaper används i nya situationer så erövras vissa färdigheter (Säljö 2011, ss. 166-167). Med detta i åtanke skulle jag absolut arbeta med rollspel i förskolan för att förebygga konflikter och utveckla barns förmåga att hantera konflikter. Det redogörs dessutom i förskolans styrdokument att ett strävans mål är att barnen ska utveckla sin förmåga att hantera konflikter (Lpfö 98, rev. 2010, s. 9). 

Jag tycker att konflikter är bland det svåraste att hantera i verksamheten. Oftast brukar jag under praktiken försöka samtala med barnen och låta varje barn få komma till tals om vad som har hänt. Jag vet att det är ett bra sätt försöka lösa en konflikt genom att alla får berätta hur de uppfattade situationen. För enligt Vygotskij (Björklund 2008, s. 33) är språket ett redskap och medium för uttalanden och för förståelse och även för samspel. Men ibland kan jag känna att samtalen inte leder någonstans utan att barnen endast berättar deras egna uppfattningar och inte lyssnar på varandra. Jag har även upplevt under praktiken att man samtalar med barnen under konflikterna men att man i övrigt inte direkt arbetar för att förebygga konflikter mer än ha uppe en klassisk skylt om "barnens tankar kring hur en bra kompis ska vara". Jag skulle därför vilja införa mer av rollspel i verksamheten för att förebygga konflikter och för att hjälpa barn att hantera konflikterna. Genom att arbeta med rollspel i förskolan kan barnen även lära sig om känslor. Enligt Körling (2011, s.57) innebär mentalisering att barn lär sig om sina känslor med hjälp av vuxna genom att ge tillbaka en spegling av barnens känslor. Genom att pedagogerna speglar barnens känslor i rollspelet tror jag att de lär sig om sitt känsloliv. Men innan rollspelet är det viktigt att som pedagog försöka ta reda på det bakomliggande känslomässiga motivet till beteendet hos barnen utan värdering för att sedan kunna hjälpa barnet i fråga, vilket är grunden för empati (Kinge 2000). Kinge beskriver att empatisk kommunikation handlar om att vara lyhörd och sätt ord på andra individers känslor, vilket leder till ökad förståelse av sig själv och av sina verkliga känslomässiga tillstånd. Med detta menar jag att man i alla konfliktsituationer eller då barn beter sig på ett sätt som vi inte accepterar bör samtala med barnen först och försöka ta reda på vad motivet bakom beteendet är samt att kommunicera empatiskt med barnen. Utöver detta kan man arbeta med rollspel med barnen. Detta gynnar barnen då de lär sig kontrollera sina känslor och hur de kan uttrycka dem på ett positivt sätt. Som ett plus i kanten utvecklas även barnens konflikthantering.

Jag skulle vilja avsluta detta inlägg med ett kort citat utifrån den andra dramaworkshopen som jag tycker säger en hel del om drama och estetiska lärprocesser:

"Genom att vara i en estetisk lärprocess lär man sig hela tiden"  
(Gunilla Fihn 2015-02-12 [2] ).

Referenser:

[1] Gunilla Fihn, Workshop Forumsteater & Forumsspel, Campus Varberg, 2015-02-06

[2] Gunilla Fihn, Workshop Drama 2, Campus Varberg, 2015-02-12

• Björklund, Elisabeth (2008). Att erövra litteracitet: små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2009
• Tillgänglig på Internet: http://gupea.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/18674/1/gupea_2077_18674_1.pdf

• Kinge, Emilie (2000). Empati hos vuxna som möter barn med särskilda behov. Lund: Studentlitteratur

Körling, Anne-Marie. Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

• Mathiasson Thorbert, Eva (2006). Hjärtestunder: livskunskap i förskolan. Malmö: Malmö stad

• Säljö, Roger (2011) L.S. Vygotskij - forskare, pedagog och visionär. I: Forssell, Anna (red.). Boken om pedagogerna. 6., [omarb.] uppl. Stockholm: Liber

Barnens dag

Kursmål som berörs: 

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma

Vad betyder egentligen ordet Drama? Jag tror alla har olika uppfattningar om och olika definitioner av detta begrepp. Men själva ordet drama kan definieras som "att åskådliggöra genom handling". Detta är något som vi fått höra av vår dramalärare Gunilla Fihn [1] på hennes workshops under denna termin men även oändligt många gånger under hela utbildningen och äntligen kan jag säga att det faktiskt har fastnat. 

Under Barnens dag på Campus i Varberg fick vi möjlighet att spela upp vår dockteater Cirkeltjuven. Vi hade detta som projektarbete under termin tre och kände alla i studiegruppen att det var helt fantastiskt att arbeta med och under våren 2014 fick vi stipendier från sparbanksstiftelsen för att kunna ge barn och föräldrar möjlighet till en gratis dockteaterföreställning och de får på så vis ta del av kulturlivet utan att behöva betala en krona. Vi har därför spelat upp dockteatern under Barnens dag då förskolor och förskoleklasser var inbjudna till Campus för att ta del av förskollärarutbildningen och ge barnen en lustfylld och lärorik förskolans dag. På Komedianten kommer vi också att spela upp dockteatern och då riktar vi oss till allmänheten och den är anpassad till barn i åldern cirka två till åtta år. Nedan finns mer information angående föreställningen på Komedianten. Ignorera att det står att den riktar sig till barn mellan 3-5 år.

Vi i dockteatergruppen har under denna terminen flera gånger träffats för planering och repning. Det har varit otroligt roligt att ännu en gång få arbeta med dessa underbara blivande pedagoger. Dagen innan Barnens dag fick vi förbereda genom att rigga scenen uppe i dramasalen på skolan och att fixa den rekvisita som vi behövde. Dagen innan övade vi flera gånger och det gick hur bra som helst. När vi spelade upp dockteatern för barnen gick det ännu bättre och jag tycker att det är konstigt att man helt och hållet går in i en roll när den riktiga publiken är på plats och att allt går ännu bättre då. Fast det är klart, det måste ju ha att göra med att vi gör detta för BARNEN. Finns det något härligare än att höra barnens kommentarer och skratt? Nej det är ju livet. Det är så underbart att höra hur barnen kopplar ihop ett och ett under föreställning, vilket verkligen visar på det kompetenta barnet. Alla föreställningar under Barnens dag kunde helt enkelt  inte ha gått bättre och jag kan säga att det är lycka att få vara delaktig i denna fina dockteater. För att läsa om vad Campus Varberg skrev om vår dockteater kan ni trycka här: Barnens dag Campus Varberg.  Nedan kan ni även få se dockteatern när vi dagen innan Barnens dag repade:

Under föreställningen finns det ett fåtal tillfällen för barnen att samspela med handdockorna. Detta kan jag på ett sätt se som problematiskt, då Forsberg Ahlcrona menar att i samspelet mellan barn och handdockan så synliggörs dockans kommunikativa potential och barnen får chans att mellan den verkliga och den fiktiva världen överskrida gränser. Vygotskij (1995) menar nämligen att barns fantasi och kreativitet utvecklas då de kan växla mellan den faktiska och den fiktiva världen (Forsberg Ahlcrona 2012). Därför tänker jag att man i dockteatern hade kunnat få in fler tillfällen då det sker samspel mellan handdockorna och publiken (barnen). I och med det som Forsberg Ahlcrona och Vygotskij redogör för känns det som en självklarhet att handdockan bör ingå i förskolans verksamhet.     

Att arbeta med handdocka är verkligen något som jag kommer att ta med mig i min kommande yrkesroll som förskollärare, då jag har flera positiva upplevelser av detta. Jag ser det oerhört framgångsrikt att tagit chansen att arbeta med handdockor under denna utbildning, eftersom det krävs vissa speltekniska regler för hur en docka ska styras (Forsberg Ahlcrona 2012). Detta är inget som man lär sig över en handvändning, utan det kräver mycket träning. Då jag har arbetat utifrån Gunilla Fihns [2] tips om hur man använder en handdocka, exempelvis att hålla still handdockan medan någon annan talar och att jag som pedagog ska rikta hela min uppmärksamhet och blick mot handdockan då den används i barngrupp har jag utvecklat mig i själv i användandet av handdocka som pedagogiskt verktyg. Jag har inte endast använt mig av handdocka i dockteatern utan har även använt detta redskap under den verksamhetsförlagda utbildningen. Därför kommer jag som examinerad pedagog inte ha några problem att arbeta med handdockor i förskolans verksamhet, då det är något jag redan känner mig trygg i. Dock tror jag aldrig man kommer att vara helt fullärd i att arbeta med handdockor, utan det finns alltid saker att utveckla, liksom allt annat i livet. Forsberg Ahlcrona menar att arbeta med en handdocka i pedagogiskt syfte innebär inte endast att man kan de speltekniska reglerna, utan det viktiga är också att fundera över vad handdockan ska förmedla, vilket innehåll som dockan har med sig. Då gäller det att fundera kring de didaktiska frågorna vad, hur, varför och för vem. På så vis är handdockan något som går att använda till flera olika syften i verksamheten (Forsberg Ahlcrona 2012). I och med detta menar jag att en handdocka verkligen är ett didaktiskt material eftersom den går att använda till så många olika tillfällen och kan ha olika syften med innehållet. 

Ovan visar bilder från dagen innan och under Barnens dag, då vi repade och skrattade ihop!

Referenser:

[1] Gunilla Fihn, Workshop Drama 1 & 2, Campus Varberg, 2015-02-06/12

[2] Gunilla Fihn, Workshop Handdockor, Campus Varberg, 2013. 

Forsberg Ahlcrona, Mirella (2012, ss. 181-196) Handdockan i pedagogiken. I: Anna & Qvarsell, Birgitta (red.). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

Geometriska upptäckter i musik, dans och drama

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma

Utifrån ett tidigare inlägg om fältdagar och planering kring mitt didaktiska material kommer här en beskrivning och reflektion kring genomförandet under VFU:n samt hur jag följt upp arbetet under fältdag fyra och fem. 

Under den första aktiviteten fick barnen möta Stolle Polis som är geometri polisen. Barnen fick smyga in i sinnesrummet där jag hade förberett med mysbelysning och dylikt. 

"Det uppkom en del diskussioner och samtal kring vem handdockan är och varför den ser så konstig ut. Här fanns ett ypperligt tillfälle att samtala om olikheter och allas lika värde och på så vis beröra ett strävansmål om att alla människor är lika mycket värda (Lpfö 98, rev. 2010, s. 8)". (Utdrag Olivia Eriksson Didaktiskt material geometriska upptäckter, 2015-05-18). Jag anser det vara intressant att barnen la stort fokus handdockans utseende och samtalade kring att Stolle Polis såg konstig ut. Det kanske är något de behöver arbeta mer med på förskolan, om olikheter och allas lika värde. 

Sedan introducerade Stolle Polis formvisan med de geometriska formerna cirkel, kvadrat, rektangel och triangel för att utveckla barnens kunskaper kring dessa. Enligt Bishop är formgivning en av de grundläggande idéerna för matematiken, då det ingår begrepp för att karakterisera geometriska objekt (Emanuelsson 2006, ss. 30-31). När Stolle Polis telefon ringde så var det visst "Plikten som kallade" och Stolle Polis fick skynda sig iväg. Forsberg Ahlcrona (2012, s. 183) beskriver att användandet av handdockor gör att åskådarna omedvetet blir fängslade i det som förmedlas. Jag har tidigare erfarenheter av att använda handdocka för att förmedla ett innehåll och detta har jag upplevt vara positivt då barnen blir fängslade av handdockan, som på ett sätt är på riktigt men ändå inte.   


Nästa gång samlades barnen i en cirkel på avdelningen och jag anser det vara en bra metod att starta en aktivitet eftersom att det enligt Körling skapar fokus på innehållet (Körling 2011, s. 144). Barnen fick med slutna ögon varsin sjal bakom ryggen och de fick gissa vad det var för något samt hur det kändes. Barnen tog fram sjalarna och vi samtalade om deras former och färger och barnen började genast testa hur sjalarna kändes i luften. Vi gjorde några övningar och sedan fick barnen dansa fritt med sjalarna till melodifestivallåtar (som barnen älskar). Holmberg (2012) redogör att undersökande arbetssätt innebär att utforska musiken, medan arbetssätt av reproducerande karaktär redogörs som att återskapa eller härma musik som redan finns. Att kombinera båda arbetssätten kan exempelvis vara att sjunga samtidigt som man spelar ett instrument (2012, s. 125). Om barnen hade fått använda sjalarna samtidigt som de sjöng exempelvis formvisan hade det varit ett kombinerat arbetssätt av undersökande och reproducerande slag. Efter ett tag stängdes musiken av och jag tog fram den mystiska säcken med Stolle Polis och barnen fråga direkt vem ”Plikten” var. Handdockan bemötte barnens funderingar det uppkom samtal kring vad plikten faktiskt är för något. Jag anser det viktigt att kunna anpassa sin planering i en aktivitet utefter vad barnen visar nyfikenhet för, även om det bara är för en kort stund. Stolle Polis frågade barnen om de mindes formvisan och visst gjorde barnen det! Det hela slutade med att "Plikten" kallade igen. 
 
En annan gång samlades vi i en cirkel och barnen fick ta en sjal i lådan och bara detta var ett spännande moment. Vi samtalade om sjalarnas former för att utveckla barnens förmåga att kunna känna igen formerna och benämna cirkel, kvadrat, rektangel och triangel. En grundläggande rumsuppfattning innefattar nämligen att känna igen, beskriva och benämna geometriska former och dess egenskaper för att öka förståelsen för rum, form och mönster (Persson 2006, s. 90). Persson (s. 90) beskriver också att en grundläggande rumsuppfattning är en förutsättning för att sedan kunna lära sig svårare geometriska begrepp och därför ser jag det viktigt att barnen i förskolan ska få utveckla grundläggande rumsuppfattning för att vara förberedda inför skolan. Efter en stund uppmärksammade barnen att cirklarna saknades, de var borta! Några barn tyckte att vi skulle kalla på geometripolisen och jag tog då fram säcken med Stolle Polis som sov och vi fick sjunga formvisan för att väcka polisen. När barnen berättade vad som hänt blev Stolle Polis helt till sig och de sjöng en visa som gör att man kan få fram ledtrådar. Texten är påhittad och melodin kommer från visan Imse Vimse Spindel och är tagen från dockteatern ”Cirkeltjuven”. Efter visan upptäcktes en låda med ett brev som innehöll ledtrådar från cirkeltjuven. Där i stod att barnen skulle ställa sig i tre grupper beroende på vilken form de hade och varje grupp fick en laminerad cirkel som mall till sökandet. Barnen fick tillsammans samarbeta för att hitta cirklarna och det lyckades de med och det märktes att alla var engagerade. Körling menar att samarbete uppstår då barnen får lösa något som intresserar dem (2011, s. 238).   

Utvärdering och fältdag 4 & 5

"Nu i efterhand kan jag känna att det hade varit roligt och lärorik om jag på något sätt hade kunnat ta vidare materialet så att barnen kunde få skapa något. Under de sista dagarna på praktiken växte en tanke fram att Stolle Polis kunnat ge barnen i uppdrag att skapa vägskyltar i geometriska former till utegården. Hade praktiken varit under en längre tid hade denna idé varit genomförbar, men eftersom att det endast var några dagar kvar på praktiken och dagarna var fullspäckade med annat fanns det ingen möjlighet att starta upp ett nytt projekt". (Utdrag Olivia Eriksson Didaktiskt material geometriska upptäckter, 2015-05-18). Eftersom vi har läst mycket i utbildningen om tematiskt arbetssätt och att detta ska präglas av barnens intressen känner jag att det skulle behövas längre praktikperioder ute i verksamheten. För mig har jag insett att det är så otroligt mycket enklare att komma på idéer om tematiska arbetssätt när jag väl är ute på praktik och har varit där i någon vecka, då barnen börjat bli vana att jag är där. Därför längtar jag tills jag får komma ut i arbetslivet och att helt på riktigt få vara en del av ett arbetslag och tillsammans utveckla olika projekt utifrån barnens intressen.  

Under praktiken var det flera barn som under den fria leken frågade om de fick använda sjalarna då de ville dansa till musik. Något som gjorde mig glad var att barnen i den fria leken frågade om de fick använda rytmiksjalarna när de skulle dansa och lyssna på musik. Pedagogerna har också frågat under praktiken om de kunde låna sjalarna när de skulle göra yogaövningen ”måla rummet” med barnen. 

"Under aktiviteterna med det didaktiska materialet och även under hela praktiken i sig var jag oerhört noga med att benämna de korrekta geometriska begreppen och sa fyrkantig kvadrat istället för endast kvadrat. På detta vis blir det enligt Mattsson [1] mer begripligt för barnen och enklare för dem att lära sig. Mattsson poängterar även på sin föreläsning att vi som pedagoger bör lära barnen de korrekta matematiska begreppen direkt. Detta eftersom att barnen ändå ska lära sig de korrekta begreppen i skolan och det är ju lika bra att de lär sig det som är korrekt på en gång. Det jag vill komma till är att jag genom detta förhållningssätt uppmärksammade att vissa barn helt spontant under de sista fältdagarna kunde benämna exempelvis en rektangel". (Utdrag Olivia Eriksson Didaktiskt material geometriska upptäckter, 2015-05-18). 

Det som beskrevs ovan om att använda sig av de korrekta termerna i förskolan har även Anna Gunnarsson [2] från Navet styrkt. Hon beskriver att det är av betydelse att använda rätt språk i förskolan, för att barnen slippa behöva lära sig detta två gånger om de fått lära sig de korrekta orden från början. Även om Gunnarsson har sitt fokus på naturvetenskap så anser jag att det gäller samma sak för matematik och mycket annat i förskolan. Tyvärr så tror jag att det är lätt att glömma av detta vid stressiga situationer och benämna saker som "den den fyrkantiga". Här är det viktigt med ett arbetslag som är reflekterande och som påminner varandra hur viktigt det är att benämna termer korrekt. Det är ju så lustfyllt att se hur lätt barn tar till sig begrepp och kunskap bara pedagoger ger dem en värdig chans.  

Som avslutning av det didaktiska materialet hade jag med mig bilder från aktiviteterna med det didaktiska materialet som vi samtalade om och barnen fick även hjälpa mig att göra stora plakat av dessa som jag kunde ha med mig till skolan. Och självklart ville de flesta barnen hjälpa till att dekorera och klistra. 

Reflektion

Mitt material är didaktiskt eftersom att det finns ett tydligt syfte med materialet och det jag framförallt ville att barnen skulle utveckla kunskap kring var formerna cirkel, kvadrat, rektangel samt triangel och på så vis har jag fått svar på frågan vad som ska läras ut. Vem ska lära sig de geometriska formerna om det inte är barnen på förskolan? Under rubiken genomförandet kan ni läsa att jag har svarat på frågan hur det hela ska läras ut. 

"I Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010, s. 10) beskrivs det ett mål att förskolan ska sträva efter att barnen utvecklar förståelse för rum och form. Med detta i åtanke har även frågan varför reflekterats kring och besvarats på. Mitt material går också att anpassa till olika åldersgrupper, då jag under praktiken anpassade en aktivitet med sjalarna till en barngrupp i treårsåldern. Jag anser med andra ord att det material jag har skapat verkligen är didaktiskt". (Utdrag Olivia Eriksson Didaktiskt material geometriska upptäckter, 2015-05-18). [3]

Referenser:

[1] Carina Mattsson, föreläsning Matematik i förskolan, Campus Varberg, 2015-03-19.  

[2] Anna Gunnarsson, Föreläsning/Workshop Navet, 2015-03-13

[3] Lena Lyckeståhl, Föreläsning Didaktiska aspekter på olika material, Campus Varberg 2015-01-27

Emanuelsson, Göran (2006, ss. 29-43) Matematik – en del av vår kultur. I: Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran. Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet

Forsberg Ahlcrona, Mirella (2012, ss. 181-196) Handdockan i pedagogiken. I: Anna & Qvarsell, Birgitta (red.). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

Holmberg, Ylva (2012, ss. 123-137) Musikstunden – sång, spel och rörelse. I: Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber


Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

---