Mina tankar och reflektioner kring boken "Nu ler Vygotskij"

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser

Nedan kommer min inlämning i en bilaga utifrån "Litteraturseminarium Bild" (Olivia Eriksson, 2015-02-23).

Det jag tar med mig som det viktigaste för just mig utifrån boken Nu ler Vygotskij är framförallt det som Körling gång på gång nämner i boken om att som pedagog fokusera och tro på det innehåll man som pedagog presenterar för barnen. Körling (2011, s. 69) beskriver att det är läraren som har ansvar för att fokus ligger på lärandet och att det som stör vid dessa tillfällen är då pedagogen tappar sitt fokus på innehållet. Ansvaret ligger alltså hos pedagogen och absolut inte hos barnen. Författaren beskriver vidare att genom att hålla fokus på innehållet, på det didaktiska ordet VAD, och om pedagogen genuint genomstrålar att det som görs är viktigt och på riktigt får detta förhoppningsvis som konsekvens att barnen själva blir intresserade. Och att som pedagog verkligen visa intresse och nyfikenhet för det som intresserar barnen får enligt Körling ringar på vattnet och innehållet blir meningsfullt för barnen. Detta tar jag med mig som det allra viktigaste från denna bok. När jag tänker på de olika aktiviteter jag har hållit i under mina praktikperioder har jag aldrig riktigt varit nöjd med det jag gjort. Alltid har det varit något som jag tyckt att jag skulle kunna ha gjort bättre för barnens lärandes skull och för att de ska hålla kvar sitt fokus och jag har alltid därmed kritiserat mig själv i mitt ledarskap. Jag inser nu utifrån Körlings bok att jag måste börja tro på det jag gör med barnen i förskolan och inte tappa fokus på det aktuella innehållet. För om inte jag tror eller håller hundra procent fokus på det innehåll som jag presenterar för barnen, hur ska då barnen kunna hålla kvar sitt fokus eller känna att det vi gör är viktigt och på riktigt? Jag tror på att hur jag ser på ett lärande och om jag tror eller inte tror på innehållet påverkar hur barnen ser och tror på lärandet och därmed avgörande för deras utveckling. Jag vill att barnen som går på den förskola jag kommer börja jobba utifrån mitt förhållningssätt känner att det som görs är viktigt och på riktigt och att barnen genom detta blir intresserade och vill lära sig. Därför måste jag som pedagog tro på innehållet och inte tappa fokus på det innehåll jag lär ut.         

Bokens viktigaste kapitel enligt mig

Det kapitel som jag anser vara det viktigaste för mitt eget sätt att tänka som pedagog är kapitlet Klassrummet. Jag tycker dock att hela boken var hur bra som helst och det är svårt att välja just ett kapitel eftersom Körling hela tiden återkommer till det man som pedagog bör ha med sig i åtanken, alltså innehåll, kommunikation och relation. Men det kapitel som jag anser passar bäst in i min förskole profession och det jag mest kunde relatera till förskolan är Klassrummet. På grund av detta blir det av naturliga skäl att jag tar ståndpunkt och utgår ifrån det kapitelet i det mesta jag skriver i detta paper. Något som jag fastna för extra mycket och vilket jag känner passar bra in på mitt sätt att tänka som pedagog är det som Körling beskriver om barns nyfikenhet. Körling (2011) menar att lärande bygger på nyfikenhet men att denna nyfikenhet behöver något för att ska kunna väckas. Hon anger att barn behöver få klarhet i hur, vad och varför barnet ska delta i något och därför behövs någon form av modell som visar detta. Modellen kan vara jag som pedagog som modellar för ett innehåll för min egen skull och något som jag anser vara lustfullt och att det visas utåt. Och detta får som följd av att barnen blir nyfikna på det pedagogen gör som de själva inte kan, vilket i sig bidrar till en vilja att pröva detta och själv lära (ss. 109-110). Detta är något jag märker tydligt i förskolan, om jag eller de andra pedagogerna gör något för vår egen skull som man tycker är roligt blir barn nyfikna. Men jag kan tyvärr ofta känna att det då ofta inte finns någon direkt pedagogisk koppling till det som görs och att barnens nyfikenhet inte alltid tas till vara på.  Detta kan jag relatera till det som jag beskrev ovan om att tro på och visa intresse för sitt innehåll som pedagog. Varför inte göra mer av sådant som pedagogerna verkligen tycker är roligt? Det intresserar ju barnen! Körling tar även upp att vi som lärare ska lyssna till och ta till vara på barnens nyfikenhet och använda detta i pedagogiskt syfte för lärande och på detta vis ger det barnen inflytande och delaktighet kring lärandets innehåll.

Barns lärprocesser

Det som bekräftar mitt eget tänkande som pedagog när det handlar om barns lärprocesser är just det här Körling (2011) beskriver om en fyraårig flicka som blir nyfiken på några andra barn som hoppar hopprep. Lärande bygger ju som tidigare nämnts på nyfikenheten. Flickan iakttar de som hoppar hopprep och för flickan väcks nyfikenheten och spänningen av när andra gör något som hon själv inte kan. Detta är början till ett nytt lärande. När flickan känner att hon har studerat de andra barnen tillräckligt länge vågar hon själv prova det som modellerna (de andra barnen) gör med redskapet som i detta fall är ett hopprep. Körling beskriver att modellen, redskapen och nyfikenheten är de viktigaste aspekterna för ett lärande. Självklart är det en krokig väg för barnet att få in tekniken att hoppa hopprep, där mycket övning krävs. Men tillslut lär sig barnet att hoppa hopprep och barnet befinner sig nu i utvecklingszonen. Körling menar också att vara i utvecklingszonen innebär att få vara i sitt kunnande ett tag och känna glädje av att kunna och fått erövra något, utan att vi som vuxna kräver mer direkt. Detta ser jag som otroligt viktigt för barns lärprocesser, barnen ska få vara i det kunnande som barnet har erövrat och få känna glädjen av detta fullt ut innan jag som vuxen utmanar barnet igen. Annars tror inte jag att barnen blir redo för att utvecklas vidare och i detta fall att hoppa hopprep. Jag tycker även det är av stor betydelse att barn ska få möjlighet att observera något så länge det behövs för att barnet ska bli redo att gå in i utvecklingszonen. Detta är något som jag anser att vi pedagoger måste ta hänsyn till.   

Argumentation

Körling beskriver flera gånger i sin bok om att vi pedagoger har som ansvar att lägga fokus på barnets lärande och inte på självaste barnet. Jag förstår absolut att det är vårt ansvar att fokusera på barnets lärande, men jag anser att detta på något vis blir opersonligt. I förskolan tycker jag att vi ska lägga vår energi på hela barnet, inte bara på lärandet, för hur skulle det se ut egentligen? Hela barnet måste ju få känna sig sedd. Jag tror att om man endast fokuserar på barnets lärande kan det leda till att barnet får en känsla av att det bara är det barnet gör som räknas. Självklart ska vi som pedagoger ha stort fokus på barns lärande, men barnen måste få bli bekräftade för att de duger precis så som de är och inte bara för att de presterar något. Om vi hamnar i att endast fokusera på barnets lärande tror jag att barnens självkänsla tar stryk. Det är min åsikt!

Verksamhetsförlagd utbildning

Det finns så oerhört mycket i boken som jag skulle vilja prova och lära mig av, egentligen skulle jag vilja vara precis som Anne-Marie Körling, vilken pedagog och lärare! Men man kan ju inte ta in och lära sig allt på en och samma gång, jag måste ta med något av det som jag fastna allra mest för och börja där. Även jag som pedagog måste utnyttja utvecklingszonen för att lära, genom att våga prova något och erövra detta och få vara i den glädjen av att ha erövrat denna färdighet. Sedan är jag redo för att ta mig an något nytt utifrån Körlings bok. Jag måste ju hela tiden utvecklas som pedagog:

”Ur ett socialkonstruktivistiskt är vi inte – vi blir” (Körling 2011).

Men något jag kommer att prova på mina fältdagar och VFU-dagar är att verkligen hålla fokus och tro på det innehåll jag kommer presentera för barnen och att jag tycker det är roligt och det är något jag kommer att visa för barnen. Jag kommer även jobba med mig själv genom att försöka tro mer på mig själv. En annan sak som jag kommer tänka på är att inte planera mina aktiviteter in i minsta detalj. Körling (2011, s. 205) menar att vid en alltför detaljerad och förberedd planering av innehållet i en undervisning stänger ute barnen till inflytande och delaktighet och dessutom kan det skapa stress hos den som planerade, då planeringen inte följs eller hinns med. Detta är något jag kan relatera till mig själv då jag gärna vill planera noggranna aktiviteter med barnen och jag känner ofta stress under dessa aktiviteter då det inte blir så som jag har tänkt mig. Därför kommer jag att tänka på detta i mina förberedelser av de aktiviteter som jag kommer genomföra med barnen på förskolan. Jag vill att barnen ska få stort inflytande och delaktighet i mina aktiviteter och att jag ska ta tillvara på barnens kommentarer och frågor. Jag känner på mig att detta kommer bli en utmaning men jag är villig att ta den för att utveckla mig själv som pedagog.

TED-speach

Ric Elias talar i sin föreläsning om hur han tänkte när flygplanet han åkte en gång var på väg att krascha. Han beskriver att han tänkte på hur han skulle vilja leva annorlunda om han fick fortsätta leva sitt liv. Och det gör han nu, han lever och tänker på ett annat vis än vad han gjorde tidigare. Ric beskriver att han tar vara på det viktiga i livet och ser saker och ting positivt istället för att koncentrara sig på det som är negativt och att livet på så vis blir mycket enklare och mer lustfyllt att leva. Detta kan jag koppla med min egen tolkning till det som Körling (2011) beskriver om barn som har svårt att koncentrera sig och inte lyssnar på det som läraren säger. Hon menar att man istället för att fokusera på att bli frustrerad och tjata på barnen att vara tysta så ska man som lärare ta tillvara på det som barnen talar om. Genom att intressera sig av det barnen pratar om och gå in i samtalet med dem kan man som lärare utnyttja detta till en lärandesituation och kanske arbeta vidare med det som intresserar barnen. I det stora hela tolkar jag och får en känsla av att Körling hela tiden ser allt från den ljusa sidan och beskriver att hur viktigt det är att lärare ser till att förändra det som inte funkar.

Kritisk analys

I Körlings (2012) bok beskrivs det omgående hur viktigt det är att fokusera och tro på sitt innehåll i en undervisning eller aktivitet. Körling menar också att det är av betydelse att pedagoger gör sådant som de själva anser vara roligt och intressant och att detta ska synliggöras för barnen. Körling anser att detta förhållningssätt bidrar till att även barnen blir intresserade av det som görs, vilket i sig ger förutsättningar för lärande. Detta kan kopplas till Lindahls[1] musikworkshopar där hon talar om hur viktigt det är att vi pedagoger visar att vi tycker att det som görs är lustfyllt för att det ska smitta av sig på barnen. Fihn [2] talar även om betydelsen av att tydligt visa för barnen att vi pedagoger är intresserade av handlingen för att barnen ska känna att innehållet är lustfyllt. Detta som kursen har erbjudit kan kopplas till kursmål:

”Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden”.

Referenser:

[1] Karin Lindahl Musikworkshop, Campus Varberg 2015.

[2] Gunilla Fihn Dramaworkshop, Campus Varberg 2015

Körling, Anne-Marie (2011). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Början till ett didaktiskt material

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Vad är ett didaktiskt material?

Ja, vad är egentligen ett så kallat didaktiskt material? Det kan ju vara intressant att diskutera innan jag går in på vad jag ska göra för material till praktiken. 

Först och främst vill jag lägga fokus på vad begreppet didaktik är. Didaktik är enligt Lena Lyckeståhl [1] läran om undervisningsmetodik, det handlar om läroplanens mål och de medel som finns för att kunna nå dessa mål. När man talar om didaktik och vill arbeta didaktiskt finns det didaktiska frågeställningarna som man bör reflektera kring:  

• VAD ska undervisningen handla om?
• HUR ska detta göras tillgängligt?
• VARFÖR ska man lära? 
• VEM är det som ska lära?
• NÄR ska man lära?
• MED VEM ska man lära?
• VAR ska man lära?
• VEM bestämmer lärandet?

Lyckeståhl [2] förklarar att ett material blir didaktiskt när det finns ett tydligt syfte med materialet, att materialet är anpassningsbart, har utvecklingspotentialer samt då det kan kopplas till förskolans läroplan. Med detta i åtanke menar jag att vad som helst egentligen kan bli ett didaktiskt material, så länge man har med sig och reflekterar kring frågorna vad, hur, varför, vem, när och var.   

Fältdag 1, 2, 3

Under mina tre fältdagar innan VFU perioden var jag ute på förskolan för att observera vad som intresserar barnen för att kunna anpassa mitt didaktiska material utifrån barnens intressen och för att materialet ska kunna utmana och utveckla barnen. Tanken med fältdagarna var också att observera om det didaktiska materialet skulle kunna passa in i barngruppen och i det aktuella tema/projekt. På min VFU plats pågår just nu livsstil och hälsa på hela förskolan och varje arbetslag får forma arbetet utifrån detta tema. På femårsavdelning där jag ska spendera min praktik har de fokuserat på glädje. De har inget speciellt tema utan följer barnen och det som intresserar dem och det som gör barnen glada. Min handledare berättade för mig att de under hösten och våren har stressat mycket och känt att både barn och pedagoger inte mått bra av det. Därför har de valt att fokusera på glädje och göra sådant som alla mår bra av.

Under musikworkshoparna tidigt på våren blev jag oerhört inspirerad av rytmiksjalarna och kände att det kunde bli ett didaktiskt material. När jag fick höra av min handledare att de fokuserar på glädje i barngruppen kändes det som en självklarhet att jag på något sätt skulle använda rytmiksjalar med glada färger. För vem blir inte glad av rytmiksjalar? Jag kände iallafall enorm glädje och frihet under musikworkshoparna när vi använde oss av rytmiksjalarna. Detta är någonting som jag vill att barnen på min VFU plats ska få uppleva.

När jag var ute på fältdagarna la jag märke till några olika saker som intresserade barnen. Det var framförallt årets melodifestival som samtalades om och låtarna som sjöngs av var och vartannat barn. Sedan tog jag upp med min handledare att jag på något sätt ville inkludera melodifestivalen i det didaktiska materialet och hon tyckte det var en strålande idé då pedagogerna hade tänkt att göra något uppträdande med melodifestivalen inför resten av förskolan längre fram i vår. Utifrån det min handledare sa kändes det ännu mer peppande att använda melodifestivalen i mitt didaktiska material. Därav bestämde jag mig för att melodifestivallåtarna ska få ingå i vissa aktiviteter där barnen får dansa med sjalarna i takt till musiken på olika sätt. 

Under fältdagarna har jag uppmärksammat att barnen gillar att konstruera och då fick jag för mig att samtala lite med ett par barn på avdelningen om geometriska former. Jag tycker inte att barnen verkade ha så stor kunskap kring olika geometriska former när jag samtalade med dem. På så vis växte min idé fram om att klippa sjalarna till geometriska former, vilka blev cirklar, kvadrater, rektanglar och trianglar. Utifrån detta vill jag på ett roligt sätt introducera dessa olika geometriska former för barnen. Jag kommer även att använda mig av min handdocka - Stolle Polis, som ingår i dockteatern "Cirkeltjuven". Barnen kommer under några moment få möta Stolle Polis, som nu blivit "geometripolisen" för att utveckla barnens rumsuppfattning när det gäller geometriska former.

Nu gäller det bara att planera och få ihop de olika momenten. Jag har mycket idéer i mitt huvud, så nu hoppas jag att allt går ihop. Jag vet iallafall att det jag vill att det jag vill få in och det jag vill att barnen ska utveckla och uppleva genom det didaktiska materialet/momenten är geometri, musik, drama, GLÄDJE, språk och samarbete. Nedan kommer lite dokumentation på det didaktiska materialet och under processen.

Referenser:

[1][2] Lena Lyckeståhl, Föreläsning: Didaktiska aspekter på olika material, 2015-01-27

Musik som pedagogiskt verktyg

Kursmål som berörs: 

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

En musikförmiddag

Nedan beskrivs ett exempel på hur jag som pedagog skulle vilja lägga upp en musikstund med barn i förskolan.

I en grupp med barn i femårsåldern är det tänkt att en musikstund på 30 minuter ska genomföras på en förmiddag mitt i veckan. Barnen ska samlas vid den klassiska samlingsplatsen i en ring där jag som pedagog tar fram en trumma och börjar berätta att vi ska spela på gitarren idag. Barnen kommer förmodligen berätta att det inte är en gitarr utan en trumma och därefter blir det förhoppningsvis samtal och diskussioner kring trummor och instrument. Därefter är tanken att vi ska sjunga en låt som Lindahl [1] tog upp på sin workshop, vilken heter Nu ska vi spela på trumman och trumman skickas runt i ringen och då nämns varje barns namn. Enligt Lindahl är detta jag-stärkande för barnen samt att de får prova på att slå på trumman och öva att på att hålla takten och eventuellt samtidigt sjunga. Holmberg (2012) nämner också att när instrument används tränas både tempo och dynamik i musiken. Genom denna sång med trumman vill jag även skapa en känsla av gemenskap i gruppen och Holmberg bekräftar att sång är något som faktiskt skapar gemenskap.     

När jag som pedagog har fått tillbaka trumman efter ett varv i ringen slutar jag spela och här tänkte jag introducera halvnot, fjärdedelsnot och åttondelsnot. Och dessa introduceras för barnen utifrån Lindhals workshop då hon förklarade att dessa kan presenteras för barn som klivnot (halvnot), gånot (fjärdedelsnot) och springnot (åttondelsnot). Detta kommer jag göra genom att spela fjärdedelsnot, halvnot och åttondelsnot på trumman för barnen och sedan kommer jag berätta vad varje takt kallas för och samtala med barnen om varför de kallas som de gör. Efter det får barnen testa att gå, springa och kliva när jag spelar på de olika takterna. Och sedan får barnen reda på att de nu ska lyssna hur jag spelar på trumman och sedan gå, kliva eller springa beroende på vilken taktart jag spelar. Barnen får även reda på att när jag endast slår en gång hårt i trumman så ska barnen frysa som exempelvis en arg staty. Sedan får varje barn spela på trumman i de olika takterna och innan får barnen säga vad de vill att alla ska frysa som och här kan barnen använda sin fantasi helst fritt. Kan man frysa som en groda? Denna övning vill jag göra med barnen för att de framförallt ska få utveckla strukturell kunskap i musiken. Ferm Thorgersen (2012) beskriver strukturell musikalisk kunskap som kunnande om bland annat rytm, tonhöjd, tempo, styrka och klang. Tanken med att barnen ska få röra sig till de olika takterna beror på att Lindahl redogjorde att det är lättare för barn att lära musik med hjälp av kropp och rörelse. Att alla barn själva får prova att trumma och bestämma vad alla ska frysa som beror på att även detta är jag-stärkande. Det kan kopplas till existentiell musikalisk kunskap som är en annan dimension av musikalisk kunskap. Existentiell musikalisk kunskap handlar bland annat om identitetsformation och därmed att känna att man kan hantera musik (Ferm Thorgersen 2012). En annan sak som jag vill att denna aktivitet ska öva hos barnen är deras gehör, att de lär sig lyssna på vad för takt som faktiskt spelas på trumman och använda den rörelse som passar bäst in på takten samt att de måste lyssna noga för att höra när det hårda slaget kommer då barnen måste frysa som något. Barnen får alltså öva sin auditiva perception. 

Som avslutning på denna musikstund kommer jag räkna in barnen i tre grupper. Varje grupp kommer få sin egen rytm som jag spelar på trumman och barnen får tillsammans i gruppen öva in en rörelse som passar till deras rytm. Detta kommer att övas några gånger så barnen blir relativt bekanta med deras rytm och rörelse. Jag kommer tala om för barnen att när jag spelar en grupps rytm så måste de i gruppen själva lyssna så att de hör när deras rytm kommer. Och när alla i gruppen har ställt sig upp och gjort sin rörelse så får de fortsätta med rörelsen på vägen mot hallen då vi efter musikstunden ska gå ut på gården. Denna aktivitet vill jag göra för att barnen dels ska få samarbeta med varandra i gruppen men framförallt vill jag att de även här ska få träna sin auditiva perception, då de måste lyssna noga för att de ska känna igen just deras rytm. Och detta kan relateras till det som Ferm Thorgersen (2012) beskriver om akustisk musikalisk kunskap. Genom att barnen får använda sin kropp med rörelser till de olika rytmerna ges även dimensionen kroppslig musikalisk kunskap utrymme i denna aktivitet.

Möjligheter och hinder

Ehrlin (2012) anger att musik kan orsaka en känsla av otillräcklighet att utöva spel och sång och att detta även kan fortlöpa upp i vuxenlivet. Författaren beskriver att detta kan ha att göra med att många berövats sitt självförtroende inom musiken och att många ser på musik som en färdig produkt som kan genomföras på rätt eller fel sätt. Många pedagoger som har upplevt detta känner idag rädsla för att leda barn i musik just på grund av tvivel på sin egen kompetens, skriver Ehrlin. Detta är något som jag anser är viktigt att tänka på som pedagog i arbetet med barn för att de inte ska få samma upplevelse av att inte kunna, vilket kan sätta livslånga fotspår och inte bara när det gäller musik. Därför tror jag det är viktigt att även pedagogerna i verksamheterna får utveckla en känsla av att de kan och vågar och detta tror jag medför att barnen blir smittade av pedagogernas känslor.

Jag tror det finns oerhört mycket möjligheter med musik och rytmik som verktyg i barns lärprocesser. Genom att barn får utveckla sin kroppsliga musikaliska kunskap, då barn på olika sätt får uttrycka musik med kroppen, finns ett samband med att barnen även får öva motoriska färdigheter och utveckla kroppsuppfattningen. Dimensionen existentiell musikalisk kunskap innebär att med hjälp av musik lära sig hantera livet samt att om får en känsla av att musik tillhör deras liv formas även barnens identitet (Ferm Thorgersen 2012). Jag anser att språk är något som verkligen utvecklas i mötet med musik. Och i Ehrlin (2012) beskrivs det att om musik äger rum i sociala sammanhang främjas även språket. Musik och sång kan även vara ett gott hjälpmedel för att utveckla flerspråkiga barns svenska och även stärka dem i sin identitet genom att sjunga sånger på barnens modersmål. Ehrlin beskriver också att planerade musiklekar och aktiviteter leder till att dessa inspirerar och influerar barnens fria lek på förskolan. På Lindahls [2] workshop framgick det att med hjälp av musik tränar barn även många andra färdigheter såsom koordination, perception, matematik, röst, koncentration, minne, balans och samarbete. Jag tänker själv på hur mycket man som barn har lärt sig genom musiken. Exempelvis vet jag att det var genom sången En elefant balanserade som gjorde att jag lärde mig talraden upp till tio. 

Spontana situationer med musik och rytm

Utifrån egna erfarenheter är musik och rytm verktyg som är oerhört bra att ha med sig i olika vardagssituationer i förskolans verksamhet. När barn är uppe i varv och man som pedagog har svårt att få barnen att blir lugna eller om man bara vill ha barnens uppmärksamhet, har jag sett andra pedagoger som lyckats genom att börja sjunga och spela på ett instrument. Detta är något som jag kommer ta med mig och använda mig av i min blivande roll som förskollärare. Ibland har jag också märkt att barn som spontant börjar sjunga vid matbordet blir nedtystade av pedagogerna på grund av att det ska vara lugn och ro runt matbordet och dessutom uppkommer en känsla av irritation hos pedagogerna. Jag kan absolut förstå pedagogernas resonemang när det gäller lugn och ro runt matbordet. Men enligt Ehrlin (2012) framställs barns musikaliska spontanitet som betydelsefull att ta vara på. Det beskrivs även att barns språk och kommunikation i mötet med omvärlden redan som nyfödda utgår ifrån uttryck som ljud, rytmer och rörelser och det gäller att de vuxna bemöter barnen musiskt för att de ska utveckla dessa uttryck. Med detta i åtanke känns det viktigt att med ett positivt förhållningssätt bemöta barnens spontanitet vid exempelvis matbordet genom att bekräfta barnet och det barnet sjunger och att ge förslag om att fortsätta sjunga på sången efter måltiden.  

Referenser

[1][2]Karin Lindahl Musikworkshop, Campus Varberg 2015-01-23 & 2015-02-02

Ehrlin, Anna (2012) Att starta musikprofil i förskolan. I: Musik Körling, Anne-Marie. Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Ferm Thorgersen, Cecilia (2012) Musikdidaktiskt arbete med förskolebarn. I: Musik Körling, Anne-Marie. Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Holmberg, Ylva (2012) Musikstunden – sång, spel och rörelse. I: Musik Körling, Anne-Marie. Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Skadedjur

Kursmål som berörs: 

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

För ett tag sedan kom Karin Olsson Lindström från Textilmuseet i Borås och hade en föreläsning och workshop med oss. Det var inspirerande att höra om hur hon tänker och arbetar med textil för att få in barnen i detta. Det märkets att Karin brann för att barn ska få tillgång till textilmuseet och till att arbeta med textil. Hon förklarade att barnen på förskolan är den viktigaste målgruppen för textilmuseet. Detta på grund av att om barn får en positiv upplevelse av museet och textil så kommer det förhoppningsvis att hålla i sig längre upp i åldrarna [1].    

Efter en stund av föreläsning kom Karin in på olika skadedjur som angriper textilen. Vi fick sedan bilder på olika sorters skadedjur för inspiration innan vi började göra våra alldeles egna skadedjur. Karin ställde fram mängder av olika slipsar och annat material som vi kunde använda för att göra våra skadedjur. Jag ser detta som utmärkt ingång för att arbeta med estetiska lärprocesser med barn. Genom att dessutom arbeta med slipsar kan samtal om återanvändning och hållbar utveckling komma på sin plats. Förskolan är ju en plats som ska hjälpa barnen att förstå hur det går att påverka miljön på ett positivt sätt (Lpfö 98, rev. 2010, s. 7). Något jag såg som positivt med denna workshop var att det verkligen fanns tid till att arbeta med sitt skadedjur. Ibland kan jag uppleva att det finns en stress att barnen i förskolan uppmanas till att göra klart sina mästerverk så fort som möjligt. Det är inte ofta barnen får hålla på med ett och samma verk under en längre tid eftersom något annat sedan ska påbörjas. Jag vill i min kommande yrkesroll som förskollärare ge barn TID, tid att reflektera, tid att verkligen få grotta in sig och arbeta med något som intresserar dem. Att låta barn få arbeta med något under en längre tid om det så önskas, anser jag vara viktigt för att barn ska få inflytande över sin situation i verksamheten. Enligt Arnér (2009, s. 14) innebär inflytande att barn har rätten att påverka sin tillvaro på förskolan. Genom att ha ett förhållningssätt där barnen får inflytande i förskolan kan man nå de mål i Läroplan för förskolan (s. 12) som handlar om att barn ska få reellt inflytande i verksamheten. Jag tror starkt på det kapitel om barns inflytande i läroplanen och det är ett förhållningssätt som jag vill att förskolan ska präglas av, eftersom det leder till större utveckling och lärande hos barnen, då deras intressen, åsikter och tankar tas tillvara på och involveras i arbetet. Ännu en gång faller det på sin plats att nämna Körlings (2011) kloka ord som menar att vi som pedagoger ska visa genuint intresse för det som intresserar barnen och att välkomna in det i arbetet för att utöka lärandet och för att skapa mening för barnen.

Det skadedjur jag gjorde under workshopen blev ett fantasiskadedjur, som ser ut som en myra till kroppen och som har vingar och består av vackra färger. Skadedjuret fick namnet "Flie". Det var spännande att se hur olika alla våra skadedjur blev i gruppen och här finner jag ett ypperligt tillfälle att samtala om olikheter om man hade gjorde detta med barnen i förskolan. För att arbeta vidare med skadedjuren hade barnen kunnat få hitta på sin egen berättelse om djuret och kanske sedan tillsammans göra en saga och dramatisera med alla skadedjur. Sedan måste ju de ha någonstans att bo och här kan det leda till ett skapande av en by till skadedjuren. Ni ser ju, detta hade verkligen kunnat leda till ett härligt och långvarigt temaarbete i förskolan. Här kan jag inte undgå att göra en koppling till Anna Gunnarssons [2] föreläsning/workshop då hon talar om att det är betydelsefullt att låta barn få använda sig av flera olika uttryckssätt så att deras hela väsen får vara med för meningsskapande. Som jag nämnt tidigare triggas vi alla människor av olika saker och det framförallt barn. Därför ser jag att ett temaarbete, exempelvis med skadedjuren, där flera olika uttryckssätt blir inkluderade bör utnyttjas i förskolan.   

"Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande" (Lpfö 98, rev. 2010, s. 7)

Eftersom att det är första april vill jag bara klargöra att detta inlägg inte har som avsikt att vara som ett skämt, utan skadedjuren gjordes i verkligheten. För att tydliggöra att jag inte skämtar finns bilden ovan som bevis. Glad första april! 

Referenser:

[1] Karin Olsson Lindström, Föreläsning/Workshop Textil från Textilmuseet, 2015-03-09

[2] Anna Gunnarsson, Föreläsning/Workshop Navet, 2015-03-13

Arnér, Elisabeth (2009). Barns inflytande i förskolan: en fråga om demokrati. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Körling, Anne-Marie. Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Flerspråkighet i förskolan

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål

Viktiga aspekter vid flerspråkighet

I Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010. s, 7) står det att barn med annat modersmål än svenska lär sig det svenska språket bättre och utvecklar kunskaper inom andra områden om barnet får chansen att utveckla sitt modersmål. Utifrån det som läroplanen redogör för kommer jag nedan att beskriva några faktorer som är viktiga att tänka på, vilka påverkar barns språkprogression i förstaspråket. Även hur jag som förskollärare kan handla för barns språkprogression kommer att tas upp här.

Barnets ålder har en enorm betydelse för hur barnet tar till sig ett nytt språk. Ju yngre ett barn är när det kommer till Sverige, desto lättare har barnet att lära sig det nya språket. Detta har med hur hjärnan fungerar i de olika åldrarna. Hjärnan fungerar bättre ju yngre barnen är när de lär sig ett nytt språk. Fram till barnet har nått åldern 12 tar det mycket längre tid för barnet att ta till sig och lära sig ett nytt språk. Kommer ett barn till Sverige i femårsåldern är det viktigt att jag som pedagog arbetar medvetet med implicit språkinlärning med barnet, som innebär en omedveten språkinlärning hos barnet men som en medveten inlärning hos pedagogerna. Den implicita språkinlärningen handlar om att arbeta medvetet med i barnets språkinlärning i alla vardagssituationer, då barnet inte själv är medveten om att det är just språket som tränas. Till skillnad från implicit språkinlärning så innebär explicit språkinlärning medveten språkinlärnings hos både pedagogen och barnet, som i skolan. 

Barns attityd och motivation till att lära sig det svenska språket har stor betydelse för hur barnet tar till sig språket. Även föräldrarnas attityd och motivation har betydelse på grund av att det påverkar barnets attityd och motivation till att lära sig svenska. För att barnet ska utvecklas i språket måste nämligen barnet vara just motiverad. Som pedagog kan jag vara med barnet i leken för att visa hur viktigt det är att kunna ord och begrepp på svenska för att kunna delta i leken. Jag som pedagog kan även på ett schysst sätt tala med föräldrarna och förklara hur viktigt det är att de har en positiv attityd och motiverar barnet till att lära sig det svenska språket.  
   
Den viktigaste faktorn som påverkar språkprogressionen hos förskolebarn är såklart pedagogerna. Det är bra att ställa sig frågan vad vi gör för språkstimulerande aktiviteter som utvecklar barnens andraspråk? Vårt ansvar som pedagoger är att stabilisera barnens tillvaro genom att kämpa för deras tid på förskolan, att återskapa trygghet och tillit, att stödja föräldrarna, att ge stöd till ett nytt socialt nätverk för familjen samt att uppmärksamma behov av särskilt stöd. Eftersom att friska barn lär bättre är vår uppgift att arbeta så att barnen mår så bra som möjligt. Vi ska se till att göra tillvaron för barnen begriplig, hanterbar och meningsfull för barnen så att det blir lättare för barnen att ta till sig det svenska språket. 

Den tid som barnen spenderar på förskolan är oerhört betydelsefull då de kommer till Sverige. Barnen som kommer till Sverige från andra länder har kanske flytt från ett krig eller dylikt och det kan därför vara kaosartat i hemmet. Förskolan är då en plats för barnen som står för struktur, normalitet och stabilitet, vilket är något barnen behöver när det är kaos i familjen för att också ta till sig det nya språket. Ju mer tid barnen är på förskolan desto bättre. Jag som pedagog måste därför kämpa för att barnet ska få så mycket tid på förskolan som möjligt. Barnens språk är även väldigt sårbart. Detta kan visa sig då sommaren närmar sig och barnet har lärt sig bra svenska och under sommaren kanske familjen för det mesta umgås med andra familjer som talar samma språk och när barnet kommer tillbaka till förskolan då sommarn är slut kan barnets svenska vara borta eller oerhört begränsad. Med detta i åtanke är det viktigt att jag som pedagog talar med föräldrarna om hur viktigt det är att barnet får tillgång till det svenska språket och underhålla språket under tiden barnet inte är på förskolan. Det kan göras genom svenska barnböcker eller ljudböcker om föräldrarna har svårt att läsa på svenska. Jag som pedagog kan även föreslå att barnet regelbundet ska få leka med svenska barn då språket tränas. Det är även viktigt att jag som pedagog är förberedd på att barnet kan ha gått tillbaka i sin språkprogression och arbeta mycket med språket då barnet kommer tillbaka på hösten.  

Aktiviteter

Nedan kommer jag beskriva fyra språkutvecklande aktiviteter, två som är extra gynnsamma för barn med ytflyt och två som är till för att utveckla barns förstaspråk. Men först vill jag bara ge en kort förklaring av vad ytflyt innebär. När ett barn har ytflyt kan det betyda att barnet har bra uttal, grammatik och fraser. Men egentligen har barnet endast kunskaper i språket på ytan och det innebär att barnet har ett oerhört begränsat ordförråd. Enligt Skolverket (2012, s. 36) innebär ytflyt förmågan att samtala i vardagliga situationer och vi som pedagoger kan lätt bli "lurade" och tro att barnet har kommit långt i hela sin språkprogression men att barnet egentligen inte alls har gjort det. Ett barn med ytflyt kan exempelvis svara att det vill ha pasta på frågan om vad barnet vill ha att dricka. Som pedagog är det då viktigt att använda "exchange tone" i arbete med barnen, alltså ställa öppna frågor som är mer språkutvecklande.  Om man som pedagog istället använder "teaching tone" som betyder att man beordrar vad barnet ska göra och som består av ja och nej frågor, så är det svårt att upptäcka om barnet faktiskt har ytflyt. Det är heller inte språkutvecklande för barnet.  

Rim och ramsor är som de flesta vet bra för alla barns språkutveckling. Genom att använda föremål och visuella bilder och koppla samman dessa med rimmen och ramsorna så får barnen större förståelse. Att barn både får se och höra är bra för ytflytet. Men när man använder sig av rim och ramsor som aktivitet som är lämpliga för barn med ytflyt är det viktigt att använda sig av rim och ramsor som har ord som betyder något och att även sätta samman dessa ord med föremål eller visuella bilder. Det är alltså inte bra att börja med exempelvis ”ole dole doff” – ramsan, eftersom orden i ramsan är nonsensord som inte betyder något.

Att berätta en saga med hjälp av sagopåse för barnen och ställa mycket öppna frågor där man går in på detaljer i sagan, exempelvis ”Hur tror ni Alfons och Molgan lärde känna varandra?” eller "Vad tror ni att Alfons gjorde igår?". Med den typen av frågor så kan barnen inte bara härma och återberätta det vi sagt utan måste tänka efter och komma med egna funderingar och idéer. När vi arbetar med sagopåsar med flerspråkiga barn med ytflyt är det viktigt att arbeta mycket med innehållet i sagan för att skapa en större förståelse hos barnen om vad sagan handlar om. När vi arbetar med berättelser med flerspråkiga barn med ytflyt är det bra att använda sig av exempelvis sagopåsar så att barnen både får se och höra för att få en större förståelse.

En aktivitet som är utvecklar flerspråkiga barns förstaspråk är att sjunga sånger och ramsor på barnens förstaspråk och på svenska (om det finns på båda språken). Det är en fördel att göra detta med hjälp av en modersmålspedagog, men om ingen finns att tillgå kan man använda sig av appar eller youtube där sångerna finns på förstaspråken. Eftersom vi pedagoger oftast inte kan barnens förstaspråk behöver vi ta hjälp utav modersmålslärare eller teknik. Men självklart är det guld värt om det skulle finnas pedagoger på förskolan som talar samma språk som barnen och då gäller utnyttja detta.

Att arbeta med sagor och berättelser på barnens första språk är språkutvecklande. Om det en modersmålslärare kan hen berätta sagorna för barnen, men finns ingen modersmålspedagog kan man ta hjälp av äldre elever i skolan som kan komma till förskolan och berätta sagor eller läsa böcker för barnen på deras modersmål. Detta är utvecklande både för barnen på förskolan och för eleverna på skolan eftersom att de får träna sig på högläsning på första språket. Om ingen av dessa finns kan man även här använda sig av ipaden där det finns sagor att söka upp på youtube. Detta är språkutvecklande för flerspråkiga barn då de får lära sig nya ord i ett sammanhang i samband med en berättelse och kan på så vis öka förståelsen. 

Referenser:

Emma Almingefeldt, Föreläsning/workshop Flerspråkighet, Campus Varberg, 2015-02-19/26

• Greppa språket: ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet. 2. uppl. (2012). Stockholm: Skolverket

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tankar kring medierat lärande, pedgogisk mångfald och lärande

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser

Nedan kommer min inlämning i en bilaga utifrån "Litteraturseminarium Drama" (Olivia Eriksson, 2015-03-04).

Medierat lärande och pedagogisk mångfald

Själva ordet medierat innebär hur man med hjälp av olika redskap, både som fysiska och intellektuella, uppfattar och tolkar världen (Leijon 2013). Detta är något som jag kan koppla starkt till förskolans verksamhet, då jag menar att barnen får använda sig av många olika redskap för att förstå sin omvärld. För min egen roll som förskollärare anser jag att det är viktigt att barnen ska få möjligheter uppleva och tolka sin omvärld på olika sätt och på så vis få förståelse för den. Eftersom barn lär sig och tar till sig kunskap på så många olika sätt är det av stor betydelse att det finns en pedagogisk mångfald som erbjuder olika medier för varje enskild individs sätt att lära och förstå sin omvärld på. Kupferberg (2013) menar nämligen att pedagogisk mångfald handlar om att det är av betydelse att använda olika sorters medier för olika ämnen för att skapa en större förståelse och kunskap. Det beskrivs vidare att det krävs en pedagogik som har som utgångspunkt att barnen ska få utforska olika medier för att de ska få möjlighet att behärska dessa medier (Kupferberg 2013). Detta är något som jag kommer ta med mig till i min roll som förskollärare, att barnen ska få utforska olika medier för att lära sig behärska dem samt att använda olika medier för att skapa större förståelse inom olika kunskapsområden.  Enligt Kupferberg kan medierat lärande ses som ett redskap för att möjliggöra något annat. Exempelvis menar Vygotskij att språket är en förutsättning för tänkandet och därför är språket ett intellektuellt medierat redskap (Kupferberg 2013). Med detta i åtanke kan jag översätta det till förskolan genom att använda olika medier som drama, bild, musik och textil, inom ett visst kunskapsområde kan det möjliggöra utveckling, lärande större mening hos barnen. Enligt Leijon (2013) är mening något som enligt det sociokulturella perspektivet skapas i relation till andra och med redskap till hjälp i en kommunikativ medierad aktivitet. Leijon beskriver vidare att människor använder olika former för representera något för att kommunicera och skapa mening.

Kunskap och lärande

Kunskap och lärande är något som kan uppfattas och förstås på många olika sätt. Men först och främst vill jag framhäva skillnaden mellan lärande och meningskapande för att på ett lättare sätt förmedla vad lärande faktiskt är. Leijon (2013) menar att meningskapande kan förstås enligt det sociokulturella perspektivet som att det skapas med hjälp av olika redskap för representation och i samband med andra människor för att kommunicera och skapa mening. Författaren beskriver vidare att meningskapande därför innebär att olika individers perspektiv och åsikter sammanförs och behandlas i en dialogisk process (s. 54). Leijon (2013) beskriver att ett resultat av meningsskapande kan vara att se på kunskap och lärande som en ständig förändring och att den mening som tillkommit kan användas i nya förhållanden. Jag har alltid tänkt att lärande och kunskap är något som man lärt sig och kan ta med i nya situationer och utföra denna kunskap eller lärdom på egen hand, men att det är av betydelse att ha tillgång till en modell för att kunna påbörja lärandet utifrån denna. Leijon (2013) förklarar kunskap och lärande utifrån det designteoretiska perspektivet, då någon genom tolkning tillägnar sig kunskap och testar den egna tolkningen samt skapar och formar egna sätt att använda lärdomen. Författaren beskriver ett exempel om att lära sig koka kaffe. Hon menar att någon först måste ge instruktioner och visa den lärande hur man gör, sedan får den lärande prova sin tolkning själv och re-designa sitt eget vis att koka kaffe. Detta kan jag koppla till förskolans verksamhet, där exempelvis barnen lär sig cykla. De behöver först instruktioner eller en modell som visar hur man faktiskt gör när man cyklar, sedan måste barnet få träna och träna tills barnet lär sig och då kan barnet genomföra cyklingen utan hjälp och har hittat sitt eget sätt att cykla på.

     

Men sedan måste man ju tala om hur kunskap och lärande kan underlättas. Leijon (2013) menar att rummets design och de resurser som finns där har stor betydelse för att synliggöra vad lärandet har för möjligheter och hur det bjuder in till görande och interaktion. Leijon beskriver också att pedagogen ska placeras med barnen för att ge bättre förutsättningar för kunskap och lärande (2013, s. 65). Detta menar jag är en självklarhet för mig i min roll som förskollärare, att jag ska vara där barnen är och där lärandet sker för att ge barnen bättre förutsättningar för sitt lärande. Interaktionen är ju så viktig! Einarsson (2013) förklarar att de estetiska ämnena underlättar lärandet och förståelsen tillsammans med andra ämnen. Författaren beskriver också att estetiska uttryck och rationell kunskap bör ses som att de kompletterar varandra för ett bättre lärande. Och självklart anser jag att detta bör tas tillvara på i förskolans verksamhet. Förskolan är unik på så vis att det finns stort utrymme för estetiska lärprocesser, men jag menar att det kan tillföras i allt som görs på förskolan för att ge barns kunskap, lärande och utveckling bättre förutsättningar.

Referenser:

Einarsson, Anneli (2013) Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Kupferberg, Feiwel (2013) Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Leijon, Marie (2013) Rummet som resurs för lärande och i lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur