Tankar kring medierat lärande, pedgogisk mångfald och lärande

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser

Nedan kommer min inlämning i en bilaga utifrån "Litteraturseminarium Drama" (Olivia Eriksson, 2015-03-04).

Medierat lärande och pedagogisk mångfald

Själva ordet medierat innebär hur man med hjälp av olika redskap, både som fysiska och intellektuella, uppfattar och tolkar världen (Leijon 2013). Detta är något som jag kan koppla starkt till förskolans verksamhet, då jag menar att barnen får använda sig av många olika redskap för att förstå sin omvärld. För min egen roll som förskollärare anser jag att det är viktigt att barnen ska få möjligheter uppleva och tolka sin omvärld på olika sätt och på så vis få förståelse för den. Eftersom barn lär sig och tar till sig kunskap på så många olika sätt är det av stor betydelse att det finns en pedagogisk mångfald som erbjuder olika medier för varje enskild individs sätt att lära och förstå sin omvärld på. Kupferberg (2013) menar nämligen att pedagogisk mångfald handlar om att det är av betydelse att använda olika sorters medier för olika ämnen för att skapa en större förståelse och kunskap. Det beskrivs vidare att det krävs en pedagogik som har som utgångspunkt att barnen ska få utforska olika medier för att de ska få möjlighet att behärska dessa medier (Kupferberg 2013). Detta är något som jag kommer ta med mig till i min roll som förskollärare, att barnen ska få utforska olika medier för att lära sig behärska dem samt att använda olika medier för att skapa större förståelse inom olika kunskapsområden.  Enligt Kupferberg kan medierat lärande ses som ett redskap för att möjliggöra något annat. Exempelvis menar Vygotskij att språket är en förutsättning för tänkandet och därför är språket ett intellektuellt medierat redskap (Kupferberg 2013). Med detta i åtanke kan jag översätta det till förskolan genom att använda olika medier som drama, bild, musik och textil, inom ett visst kunskapsområde kan det möjliggöra utveckling, lärande större mening hos barnen. Enligt Leijon (2013) är mening något som enligt det sociokulturella perspektivet skapas i relation till andra och med redskap till hjälp i en kommunikativ medierad aktivitet. Leijon beskriver vidare att människor använder olika former för representera något för att kommunicera och skapa mening.

Kunskap och lärande

Kunskap och lärande är något som kan uppfattas och förstås på många olika sätt. Men först och främst vill jag framhäva skillnaden mellan lärande och meningskapande för att på ett lättare sätt förmedla vad lärande faktiskt är. Leijon (2013) menar att meningskapande kan förstås enligt det sociokulturella perspektivet som att det skapas med hjälp av olika redskap för representation och i samband med andra människor för att kommunicera och skapa mening. Författaren beskriver vidare att meningskapande därför innebär att olika individers perspektiv och åsikter sammanförs och behandlas i en dialogisk process (s. 54). Leijon (2013) beskriver att ett resultat av meningsskapande kan vara att se på kunskap och lärande som en ständig förändring och att den mening som tillkommit kan användas i nya förhållanden. Jag har alltid tänkt att lärande och kunskap är något som man lärt sig och kan ta med i nya situationer och utföra denna kunskap eller lärdom på egen hand, men att det är av betydelse att ha tillgång till en modell för att kunna påbörja lärandet utifrån denna. Leijon (2013) förklarar kunskap och lärande utifrån det designteoretiska perspektivet, då någon genom tolkning tillägnar sig kunskap och testar den egna tolkningen samt skapar och formar egna sätt att använda lärdomen. Författaren beskriver ett exempel om att lära sig koka kaffe. Hon menar att någon först måste ge instruktioner och visa den lärande hur man gör, sedan får den lärande prova sin tolkning själv och re-designa sitt eget vis att koka kaffe. Detta kan jag koppla till förskolans verksamhet, där exempelvis barnen lär sig cykla. De behöver först instruktioner eller en modell som visar hur man faktiskt gör när man cyklar, sedan måste barnet få träna och träna tills barnet lär sig och då kan barnet genomföra cyklingen utan hjälp och har hittat sitt eget sätt att cykla på.

     

Men sedan måste man ju tala om hur kunskap och lärande kan underlättas. Leijon (2013) menar att rummets design och de resurser som finns där har stor betydelse för att synliggöra vad lärandet har för möjligheter och hur det bjuder in till görande och interaktion. Leijon beskriver också att pedagogen ska placeras med barnen för att ge bättre förutsättningar för kunskap och lärande (2013, s. 65). Detta menar jag är en självklarhet för mig i min roll som förskollärare, att jag ska vara där barnen är och där lärandet sker för att ge barnen bättre förutsättningar för sitt lärande. Interaktionen är ju så viktig! Einarsson (2013) förklarar att de estetiska ämnena underlättar lärandet och förståelsen tillsammans med andra ämnen. Författaren beskriver också att estetiska uttryck och rationell kunskap bör ses som att de kompletterar varandra för ett bättre lärande. Och självklart anser jag att detta bör tas tillvara på i förskolans verksamhet. Förskolan är unik på så vis att det finns stort utrymme för estetiska lärprocesser, men jag menar att det kan tillföras i allt som görs på förskolan för att ge barns kunskap, lärande och utveckling bättre förutsättningar.

Referenser:

Einarsson, Anneli (2013) Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Kupferberg, Feiwel (2013) Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Leijon, Marie (2013) Rummet som resurs för lärande och i lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur