- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser
Nedan kommer min inlämning i en bilaga utifrån "Litteraturseminarium Bild" (Olivia Eriksson, 2015-02-23).
Det jag tar med mig som det viktigaste för just mig
utifrån boken Nu ler Vygotskij är
framförallt det som Körling gång på gång nämner i boken om att som pedagog
fokusera och tro på det innehåll man som pedagog presenterar för barnen.
Körling (2011, s. 69) beskriver att det är läraren som har ansvar för att fokus
ligger på lärandet och att det som stör vid dessa tillfällen är då pedagogen
tappar sitt fokus på innehållet. Ansvaret ligger alltså hos pedagogen och
absolut inte hos barnen. Författaren beskriver vidare att genom att hålla fokus
på innehållet, på det didaktiska ordet VAD, och om pedagogen genuint
genomstrålar att det som görs är viktigt och på riktigt får detta förhoppningsvis
som konsekvens att barnen själva blir intresserade. Och att som pedagog
verkligen visa intresse och nyfikenhet för det som intresserar barnen får
enligt Körling ringar på vattnet och innehållet blir meningsfullt för barnen. Detta tar jag med mig som det allra viktigaste från denna bok. När jag
tänker på de olika aktiviteter jag har hållit i under mina praktikperioder har
jag aldrig riktigt varit nöjd med det jag gjort. Alltid har det varit något som
jag tyckt att jag skulle kunna ha gjort bättre för barnens lärandes skull och för
att de ska hålla kvar sitt fokus och jag har alltid därmed kritiserat mig själv
i mitt ledarskap. Jag inser nu utifrån Körlings bok att jag måste börja tro på
det jag gör med barnen i förskolan och inte tappa fokus på det aktuella
innehållet. För om inte jag tror eller håller hundra procent fokus på det
innehåll som jag presenterar för barnen, hur ska då barnen kunna hålla kvar
sitt fokus eller känna att det vi gör är viktigt och på riktigt? Jag tror på
att hur jag ser på ett lärande och om jag tror eller inte tror på innehållet
påverkar hur barnen ser och tror på lärandet och därmed avgörande för deras
utveckling. Jag vill att barnen som går på den förskola jag kommer börja jobba
utifrån mitt förhållningssätt känner att det som görs är viktigt och på riktigt
och att barnen genom detta blir intresserade och vill lära sig. Därför måste
jag som pedagog tro på innehållet och inte tappa fokus på det innehåll jag lär
ut.
Bokens viktigaste kapitel enligt mig
Det kapitel som jag anser vara det viktigaste för
mitt eget sätt att tänka som pedagog är kapitlet Klassrummet. Jag tycker dock att hela boken var hur bra som helst
och det är svårt att välja just ett kapitel eftersom Körling hela tiden
återkommer till det man som pedagog bör ha med sig i åtanken, alltså innehåll,
kommunikation och relation. Men det kapitel som jag anser passar bäst in i min
förskole profession och det jag mest kunde relatera till förskolan är Klassrummet. På grund av detta blir det
av naturliga skäl att jag tar ståndpunkt och utgår ifrån det kapitelet i det
mesta jag skriver i detta paper. Något som jag fastna för extra mycket och
vilket jag känner passar bra in på mitt sätt att tänka som pedagog är det som
Körling beskriver om barns nyfikenhet. Körling (2011) menar att lärande bygger
på nyfikenhet men att denna nyfikenhet behöver något för att ska kunna väckas.
Hon anger att barn behöver få klarhet i hur, vad och varför barnet ska delta i
något och därför behövs någon form av modell som visar detta. Modellen kan vara
jag som pedagog som modellar för ett innehåll för min egen skull och något som
jag anser vara lustfullt och att det visas utåt. Och detta får som följd av att
barnen blir nyfikna på det pedagogen gör som de själva inte kan, vilket i sig
bidrar till en vilja att pröva detta och själv lära (ss. 109-110). Detta är
något jag märker tydligt i förskolan, om jag eller de andra pedagogerna gör
något för vår egen skull som man tycker är roligt blir barn nyfikna. Men jag
kan tyvärr ofta känna att det då ofta inte finns någon direkt pedagogisk
koppling till det som görs och att barnens nyfikenhet inte alltid tas till vara
på. Detta kan jag relatera till det som
jag beskrev ovan om att tro på och visa intresse för sitt innehåll som pedagog.
Varför inte göra mer av sådant som pedagogerna verkligen tycker är roligt? Det
intresserar ju barnen! Körling tar även upp att vi som lärare ska
lyssna till och ta till vara på barnens nyfikenhet och använda detta i
pedagogiskt syfte för lärande och på detta vis ger det barnen inflytande och
delaktighet kring lärandets innehåll.
Barns lärprocesser
Det som bekräftar mitt eget tänkande som pedagog
när det handlar om barns lärprocesser är just det här Körling (2011) beskriver
om en fyraårig flicka som blir nyfiken på några andra barn som hoppar hopprep.
Lärande bygger ju som tidigare nämnts på nyfikenheten. Flickan iakttar de som
hoppar hopprep och för flickan väcks nyfikenheten och spänningen av när andra
gör något som hon själv inte kan. Detta är början till ett nytt lärande. När
flickan känner att hon har studerat de andra barnen tillräckligt länge vågar
hon själv prova det som modellerna (de andra barnen) gör med redskapet som i
detta fall är ett hopprep. Körling beskriver att modellen, redskapen och
nyfikenheten är de viktigaste aspekterna för ett lärande. Självklart
är det en krokig väg för barnet att få in tekniken att hoppa hopprep, där
mycket övning krävs. Men tillslut lär sig barnet att hoppa hopprep och barnet
befinner sig nu i utvecklingszonen. Körling menar också att vara i
utvecklingszonen innebär att få vara i sitt kunnande ett tag och känna glädje
av att kunna och fått erövra något, utan att vi som vuxna kräver mer direkt.
Detta ser jag som otroligt viktigt för barns lärprocesser, barnen ska få vara i
det kunnande som barnet har erövrat och få känna glädjen av detta fullt ut
innan jag som vuxen utmanar barnet igen. Annars tror inte jag att barnen blir
redo för att utvecklas vidare och i detta fall att hoppa hopprep. Jag tycker
även det är av stor betydelse att barn ska få möjlighet att observera något så
länge det behövs för att barnet ska bli redo att gå in i utvecklingszonen. Detta
är något som jag anser att vi pedagoger måste ta hänsyn till.
Argumentation
Körling beskriver flera gånger i sin bok om att vi
pedagoger har som ansvar att lägga fokus på barnets lärande och inte på självaste
barnet. Jag förstår absolut att det är vårt ansvar att fokusera på barnets
lärande, men jag anser att detta på något vis blir opersonligt. I förskolan
tycker jag att vi ska lägga vår energi på hela barnet, inte bara på lärandet,
för hur skulle det se ut egentligen? Hela barnet måste ju få känna sig sedd.
Jag tror att om man endast fokuserar på barnets lärande kan det leda till att
barnet får en känsla av att det bara är det barnet gör som räknas. Självklart
ska vi som pedagoger ha stort fokus på barns lärande, men barnen måste få bli
bekräftade för att de duger precis så som de är och inte bara för att de
presterar något. Om vi hamnar i att endast fokusera på barnets lärande tror jag
att barnens självkänsla tar stryk. Det är min åsikt!
Verksamhetsförlagd utbildning
Det finns så oerhört mycket i boken som jag skulle
vilja prova och lära mig av, egentligen skulle jag vilja vara precis som
Anne-Marie Körling, vilken pedagog och lärare! Men man kan ju inte ta in och
lära sig allt på en och samma gång, jag måste ta med något av det som jag
fastna allra mest för och börja där. Även jag som pedagog måste utnyttja
utvecklingszonen för att lära, genom att våga prova något och erövra detta och
få vara i den glädjen av att ha erövrat denna färdighet. Sedan är jag redo för
att ta mig an något nytt utifrån Körlings bok. Jag måste ju hela tiden
utvecklas som pedagog:
”Ur ett
socialkonstruktivistiskt är vi inte – vi blir” (Körling 2011).
Men något jag kommer att prova på mina fältdagar
och VFU-dagar är att verkligen hålla fokus och tro på det innehåll jag kommer
presentera för barnen och att jag tycker det är roligt och det är något jag
kommer att visa för barnen. Jag kommer även jobba med mig själv genom att
försöka tro mer på mig själv. En annan sak som jag kommer tänka på är att inte
planera mina aktiviteter in i minsta detalj. Körling (2011, s. 205) menar att
vid en alltför detaljerad och förberedd planering av innehållet i en undervisning
stänger ute barnen till inflytande och delaktighet och dessutom kan det skapa
stress hos den som planerade, då planeringen inte följs eller hinns med. Detta
är något jag kan relatera till mig själv då jag gärna vill planera noggranna
aktiviteter med barnen och jag känner ofta stress under dessa aktiviteter då
det inte blir så som jag har tänkt mig. Därför kommer jag att tänka på detta i
mina förberedelser av de aktiviteter som jag kommer genomföra med barnen på
förskolan. Jag vill att barnen ska få stort inflytande och delaktighet i mina
aktiviteter och att jag ska ta tillvara på barnens kommentarer och frågor. Jag
känner på mig att detta kommer bli en utmaning men jag är villig att ta den för
att utveckla mig själv som pedagog.
TED-speach
Ric Elias talar i sin föreläsning om hur han tänkte
när flygplanet han åkte en gång var på väg att krascha. Han beskriver att han
tänkte på hur han skulle vilja leva annorlunda om han fick fortsätta leva sitt
liv. Och det gör han nu, han lever och tänker på ett annat vis än vad han
gjorde tidigare. Ric beskriver att han tar vara på det viktiga i livet och ser
saker och ting positivt istället för att koncentrara sig på det som är negativt
och att livet på så vis blir mycket enklare och mer lustfyllt att leva. Detta
kan jag koppla med min egen tolkning till det som Körling (2011) beskriver om
barn som har svårt att koncentrera sig och inte lyssnar på det som läraren
säger. Hon menar att man istället för att fokusera på att bli frustrerad och
tjata på barnen att vara tysta så ska man som lärare ta tillvara på det som
barnen talar om. Genom att intressera sig av det barnen pratar om och gå in i
samtalet med dem kan man som lärare utnyttja detta till en lärandesituation och
kanske arbeta vidare med det som intresserar barnen. I det stora hela tolkar
jag och får en känsla av att Körling hela tiden ser allt från den ljusa sidan och
beskriver att hur viktigt det är att lärare ser till att förändra det som inte
funkar.
Kritisk analys
I Körlings (2012) bok beskrivs det omgående hur
viktigt det är att fokusera och tro på sitt innehåll i en undervisning eller
aktivitet. Körling menar också att det är av betydelse att pedagoger gör sådant
som de själva anser vara roligt och intressant och att detta ska synliggöras
för barnen. Körling anser att detta förhållningssätt bidrar till att även barnen
blir intresserade av det som görs, vilket i sig ger förutsättningar för
lärande. Detta kan kopplas till Lindahls[1] musikworkshopar där hon talar om hur viktigt det är att vi pedagoger visar att
vi tycker att det som görs är lustfyllt för att det ska smitta av sig på
barnen. Fihn [2] talar
även om betydelsen av att tydligt visa för barnen att vi pedagoger är
intresserade av handlingen för att barnen ska känna att innehållet är lustfyllt.
Detta som kursen har erbjudit kan kopplas till kursmål:
”Självständigt planera, genomföra,
utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska
lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika
kunskapsområden”.
Referenser:
[1] Karin Lindahl Musikworkshop, Campus Varberg 2015.
[2] Gunilla Fihn Dramaworkshop, Campus Varberg 2015
Körling, Anne-Marie (2011). Nu
ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm:
Liber
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar