- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
- utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande
I Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) beskrivs det att barn i verksamheten ska få hjälp att utveckla sin förmåga att förmedla upplevelser genom olika uttrycksformer och en av dessa uttrycksformer är musik.
Musik är någonting som ligger mig oerhört varmt om hjärtat, jag
sjunger jämt och ständigt skulle jag kunna påstå, men däremot jag har ingen
större kunskap kring musik. Jag har under hela utbildningen känt att jag vill
använda mig mer av musik i förskolan, men känt mig alldeles för utsatt för att genomföra
det på grund av att mina VFU platser inte har arbetat mycket med musik. Jag har
även känt mig hämmad på grund av mina få musikaliska kunskaper, då jag inte sedan
tidigare lärt mig spela något instrument. Men enligt Riddersporre och Söderman
kan pedagogens positiva inställning till musik samt förmågan att våga bidra
till en musikutvecklande miljö i förskolan och att pedagogen därför inte
behöver vara speciellt utbildad inom ämnet för att detta ska vara genomförbart
(Riddersporre & Söderman 2012, s. 38). Under vårterminen har vi haft
två musikworkshops som gav mig mersmak till att använda mer musik i förskolan. Jag
har aldrig upplevt att så kallade musikworkshops varit så lustfyllda och
givande tidigare såsom dessa var. Det jag framförallt upplevde under dessa dagar
var gemenskap, glädje och en frihet till att få prova allt även om man kände
att man inte riktigt kunde. Men Lindahl [1] påpekade starkt att vi alla kan
bara vi vill och vågar. Detta är jag säker på att ha påverkat att alla i seminariegruppen vågat prova det
som Lindahl presenterade. Att även musikpedagogen hade ett förhållningssätt att
hon var en av oss och inte satt med någon högre maktposition än oss studenter
tror jag också gjorde sitt. På detta sätt kändes det som att vi studenter blev
medskapare i musikstunderna. Eftersom att jag upplevde musikpedagogen som en av
oss och att detta medförde att tillfällena blev mer lustfyllda och
meningsfulla, känns det som en självklarhet att detta förhållningssätt bör användas
i barngrupp. Körling (2012) menar att om en pedagog är där lärandet sker, gör
samma saker som barnen och visar intresse för innehållet skapas intresse hos
barnen och är jag som pedagog genuint intresserad av barnens intressen och idéer
och bygger vidare på detta blir innehållet meningsfullt för barnen.
Workshop 1
Under den första
musikworkshopen med Lindahl fick jag med mig oerhört mycket inspiration som kan
användas i förskolan. Vi gick framförallt igenom puls och rytm och hur detta
kan användas i förskolan till olika sånger och ramsor. Lindahl visade hur man
kan använda helnotspuls, halvnotspuls, fjärdedelsnot, åttondelsnot och
sextondelspuls i barngrupp. Man kan arbeta med detta genom att använda sig av
en trumma och pedagogen spelar de olika noterna. Jag som pedagog förklarar för
barnen att när jag spelar gånot (fjärdedelsnot) så går vi. När jag spelar
springnot (åttondelsnot) så springer vi och när jag spelar vilonoten
(helnotspuls) så stannar vi upp och illustrerar att sova. Detta för att barnen i tidig
ålder ska på ett roligt sätt få lära sig olika noter och takter. Lindahl
förklarade dessutom att man lär sig musik genom att använda rörelse i sin kropp (rytmikmetoden).
Musikalisk kunskap består av olika dimensioner och en av dessa dimensioner
handlar just om kroppslig musikalisk kunskap, då det handlar om förmågan att uttrycka
musik med sin kropp (Ferm Thorgersen 2012). Att använda kroppen till musik och
sång tror jag är av stor betydelse för barns lärande inom musik. Det hela blir
dessutom mer lustfyllt när man får använda sin kropp och ge uttryck med den. Även fler färdigheter kan övas i musikstunderna när kroppen får vara
i rörelse, bland annat rumsuppfattning, kroppsuppfattning, koordination och samarbete.
Workshop 2
Under den andra musikworkshopen gjordes först en återkoppling
om puls, takt, rytm och noter. Detta var för min del betydelsefullt, då jag
själv har och har haft svårt för att skilja på vad som faktiskt skiljer puls
och takt. Lindahl (2) redogjorde att pulsen är musikens hjärtslag eller motor som
ständigt går i en låt och som alltid är jämn i en låt. Men takten handlar om
att man kan dela upp pulsen i olika taktarter, exempelvis i halvnotspuls eller fjärdedelspuls.
För min egen del fick jag en större klarhet i detta, även om det fortfarande är
lite klurigt. Men varför är då detta något som jag än idag anser vara
klurigt? Jag tror det har att göra med att jag i min uppväxt har bristande
erfarenheter av att på ett lustfyllt sätt arbeta med puls och takt i musik. Som
pedagog vill jag inte riskera att barnen får samma erfarenheter som mig.
Därför tänker jag i min professionella yrkesroll som förskollärare att barnen
ska få möjlighet att få möta musik på ett sätt att de tränar den strukturella
musikaliska kunskapen som handlar om musikens uppbyggnad (Ferm Thorgersen 2012,
s. 70).
Till den andra musikworkshopen skulle man i par eller en och
en planera en musikaktivitet som kan användas i förskolan. Vi skulle utgå ifrån
de didaktiska frågorna vad, hur och varför. Jag skulle alltså tänka vad jag
vill göra med gruppen, vad för övningar, sånger, material eller lekar? Hur ska
jag genomföra det hela? Samt varför jag vill göra detta, vad är det barnen
övar? Den aktivitet jag ville göra på musikworkshopen kallar jag Inbrottstjuven.
Denna aktivitet fick jag inspiration av en annan student i höstas som då gick
sista terminen av förskollärarutbildningen. Studenten hade VFU samtidigt som
mig på samma avdelning och genomförde denna aktivitet i barngruppen och den
visade sig vara oerhört uppskattad av barnen. Aktiviteten går ut på att det
finns en skatt på ett specifikt ställe i rummet samt ett inbrottslarm som då är
barnen med varsitt instrument av olika slag. Barnen turas om med att ha rollen
som inbrottstjuv och tjuven ska smyga sig fram till skatten och när tjuven snuddar
vid skatten går inbrottslarmet. Detta är ett lustfyllt sätt att introducera
instrument för barn. För att variera svårighetsgraden av denna aktivitet har
jag utvecklat den genom att de barn som agerar inbrottslarm kan hålla en viss
takt med låg tonhöjd med instrumenten tillsammans under tiden tjuven smyger sig
fram till skatten. Och när tjuven tar i skatten sätts inbrottslarmet igång
och barnen får spela högt. Detta för att barnen å ena sidan ska få öva dynamiken
och på att hålla takten å andra sidan öva koncentrations, koordinations och
samarbetsförmåga. Denna aktivitet medför även en enorm spänning i barngruppen,
både för inbrottslarmet och för inbrottstjuven. En sak jag upptäckte under VFU
perioden när den andra studenten gjorde denna aktivitet med barnen var att leken även inrymde
drama. Vissa barn gick verkligen in för sin roll som inbrottstjuv och
dramatiserade på ett vis som gjorde det hela ännu mer spännande för alla
parter. Jag tror att denna aktivitet går hem hos de flesta åldrarna i förskolan
men att man som pedagog måste vara kreativ och flexibel för att anpassa
aktiviteten efter barnens ålder och erfarenhet.
En annan sak som jag tycker har varit oerhört bra med
musikinslagen är att musikpedagogen har varit så personlig i sitt sätt att lära
ut och startat workshoparna genom att på ett lekfullt sätt försöka lära sig
varje students namn. Att starta en musikstund på detta sätt gjorde att varje
enskild individ blev sedd, vilket annars är ovanligt förekommande på högskolan enligt mig.
Detta stärker varje individ och ger en större tillit till ledaren. Enligt Körling
(2012) har just namnet en stor del av identiteten och identiteten stärks om barn blir välkomnade med sitt namn. På musikworkshoparna gav
Lindahl flera exempel på olika sånger som kan användas för att benämna varje
barn och den som jag fastnade för mest och där barnen också blir mer delaktiga
är Nu ska vi spela på trumman. Trumman
skickas här runt till varje barn som får spela på trumman samtidigt
som de andra sjunger visan och lägger till barnets namn som spelar på trumman.
På detta sätt som Lindahl har presenterat musikstunder för
oss kan jag även koppla till Pokkas [2] metafor om att ha på sig sin professionella
”yrkesrock” men att inte stänga den helt. Det handlar om att man ska ha med sin
personlighet och sitt hjärta i yrkesrollen men att detta ska vara inom ramen
för vårt pedagogiska uppdrag. Detta är ett sätt att hålla mig professionell som
förskollärare. Jag tror att det medför meningskapande för barnen men också för
pedagogerna. Det tyckte jag var ett fint sätt att avsluta detta blogginlägg..
Referenser:
[1] Karin Lindahl Musikworkshop, Campus Varberg 2015-01-23 & 2015-02-02
[2] Helena Pokka Föreläsning Konflikthantering, Campus Varberg 2014-12-19
Ferm Thorgersen, Cecilia (2012) Musikdidaktiskt arbete med förskolebarn. I: Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
Körling, Anne-Marie. Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber
Körling, Anne-Marie. Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev.
utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar