Stadsmuseet och Världskulturmuseet i Göteborg

Kursmål som berörs:

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Hej! För ett par veckor sedan begav jag mig tillsammans med några andra grymma blivande pedagoger till Göteborg för att göra ett antal museibesök i denna vackra storstad. Eftersom vi besökte ett antal museum samma dag och att det finns en hel del att skriva om alla dessa så kommer jag i detta inlägg endast skriva om en del av dagens besök. Resterande kommer att bli synligt i senare inlägg. 

Barnens museum

Det museet som vi besökte allra först var Barnens museum på Stadsmuseet. Barnens museum var uppbyggt av delar av Göteborg i miniformat där det fanns många möjligheter till lek och utforskande. Jag tyckte själv att detta var ett oerhört mysigt ställe att besöka och hade jag arbetat på en förskola i närområdet av Göteborg skulle jag med all säkerhet besökt detta museum med mina förskolebarn. Det första som man möts av vid ingången av Barnens museum är en skylt för parkering av vagnar. Runt om i museet finns en del vägskyltar som symboliserar skyltar som finns ute på vägarna i verkligheten. Här ser jag direkt en möjlighet att gå in i ett lärande tillsammans med barnen. Jag ser inte att det är detta barnen i första hans skulle lägga sin energi på men om barnen skulle visa nyfikenhet för dessa vägskyltar öppnar det möjligheter för samtal om vägskyltarna, varför finns de? Vad betyder de olika vägskyltarna? Finns det andra vägskyltar som ni sett ute vägarna som inte finns här? Osv. Det är ju även intressant att se om barnen kan koppla vägskylten med hur och var den är uppsatt och därmed förstå vägskyltarnas faktiska innebörd. Jag skulle dock vilja kritisera en skylt som betyder att det kommer en tunnel och att höjden är 3,5 meter, vilket inte stämmer med tunnelns autentiska höjd på museet. För en djupare förståelse hos hade jag vald att mäta "tunnelns" höjd och märka skylten med den riktiga siffran. Men i vilket fall som helst skulle jag kunna tänka mig att detta med trafikskyltar skulle kunna leda till ett temaarbete eller projekt med de äldsta barnen. Behöver vi trafikskyltar på utegården på förskolan? Iså fall kan barnen få samtala om vad för vägskyltar som behövs, var uppstår problem på gården och vad för skyltar kan tänkas vara passande för just det problemet? Barnen får komma med förslag och vi får tillsammans vara medforskare att ta reda på olika skyltars betydelse. Sedan måste vi ju få skyltar få tag på skyltar, ska vi köpa vägskyltar eller göra egna, vad är bäst för miljön och för ekonomin? Förhoppningsvis finner barnen att det bästa alternativet är att göra egna. Tänk vad meningsfullt detta projekt skulle kunna bli för barnen där bland annat språk, matematik och estetiska lärprocesser inkluderas. Genom att barnen får ta del av de regler som finns i trafiken i vårt samhälle och få förståelse för skyltarnas innebörd samt att få lösa problem berörs följande mål i Läroplanen för förskola (Lpfö 98 rev 2010):

 

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler" (s. 9).

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner" (s.10)

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar" (s. 10)

Något annat som jag fastnade för i denna utställning var klätterväggen och hörnan med klossar. Jag kan tänka mig att det är bland annat hit barnen kommer att dra sig först. Klätterväggar är även något som lockar mitt eget intresse och självklart var jag ju tvungen att testa! Detta är ju förstås något som kanske kan vara svårt att bygga ett tema kring men jag tror ändå det hade varit bra med fler klätterväggar och andra saker som lockar till klättring på förskolorna. På den förskola där jag har spenderat några VFU- (verksamhetsförlagd utbildning) perioder finns ett motorikrum där barnen kan klättra, hoppa och springa. Jag tycker det är utmärkt med ett sådant rum då barnen kan få röra på sig ordentligen även inomhus. Persson (2006, s. 91) menar att barns rumsuppfattning utvecklas då de får träna koordination genom att exempelvis klättra och kasta boll eftersom både kroppen och ögat måste samverka.

I hörnan där klossarna fanns var inhägnat så att det skulle likna ett slott runt omkring. Klossarna såg ut att vara gjorda av trä men det visade sig vara gjort av gummi av något slag. Det resulterade i att det inte lät så mycket när barnen lekte med klossarna, vilket skulle vara utmärkt att använda i förskolans verksamhet. Konstruktionsbygge och klossar är något som förekommer på alla förskolor och det är viktigt att ta tillvara på barnens intresse för detta då Persson (2006, ss. 95-96) menar att konstruktionsleken bidrar till barns skapande och utforskande av mätning, former, storlek, avstånd, sortering, tyngd, symmetri, avbildning, jämvikt och så vidare. I byggleken utvecklas även samarbete och då är språket och kommunikationen av stor betydelse. Som pedagog är det viktigt att jag utvidgar språket genom att benämna och karaktärisera olika föremål samt att ställa utmanande frågor som utökar barnens ordförråd. I denna hörna med klossar tänker jag att barnen tillsammans kan få i uppdrag att bygga något utifrån en saga, tema eller något annat som är i fokus på avdelningen. Barnen får samarbeta för att bestämma vad de ska bygga samt under byggets gång. När de känner sig färdiga är det utmärkt om barnen kan dokumentera sitt bygge genom att ta kort på det. Och detta kan barnen sedan få återskapa med ett annat byggmaterial som finns på förskolan för att göra en återkoppling till museibesöket.  

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande" (Lpfö 98 rev 2010, s. 10).

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring" (Lpfö 98 rev 2010, s. 10).

Jordlingar - Erthlings

På Världskulturmuseet besökte vi en utställning som heter Jordlingar eller på engelska Erthlings. Utställningen riktar sig till barn som här får chansen att lära känna oss Jordlingar samt hur det är att vara en människa. Jag tycker att denna utställning var oerhört inspirerande och att det fanns oerhört mycket som man kan få användning för i förskolans verksamhet. Jag hade själv som förskollärare gärna tagit hit en barngrupp och med ett speciellt syfte med besöket.


Det jag fastna för allra mest i denna utställning var musikhörnan. Där fanns information om takt, rytm och ljud. Det spelades även någon behaglig musik som var härlig att dansa till. Jag tänker att detta är ett häftigt ställe att besöka då man arbetar mycket med just musik och rytm. Eller kanske kan starten på ett musik och rytmtema sin början här. Vad är puls? Vad är takt? Jag tänker mig att man med barngruppen samtalar om vad detta kan vara och sedan gör ett par musikaktiviteter, exempelvis där barnen får gå, springa och kliva beroende på vad för takt som spelas. Här tränas även barnens rumsuppfattning.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama" (Lpfö 98 rev 2010, s. 10).



Jag tyckte även att denna utställning gav stora möjligheter att låta barnen få uppleva och utforska med sina sinnen.

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Persson, Annika (2006) Rumsuppfattning och bygglek. I Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran. Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet

Musikinspiration

De musikinslag som ingår i kurser berör följande mål i kursplanen:

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser 
• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden 
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

I Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) beskrivs det att barn i verksamheten ska få hjälp att utveckla sin förmåga att förmedla upplevelser genom olika uttrycksformer och en av dessa uttrycksformer är musik.

Musik är någonting som ligger mig oerhört varmt om hjärtat, jag sjunger jämt och ständigt skulle jag kunna påstå, men däremot jag har ingen större kunskap kring musik. Jag har under hela utbildningen känt att jag vill använda mig mer av musik i förskolan, men känt mig alldeles för utsatt för att genomföra det på grund av att mina VFU platser inte har arbetat mycket med musik. Jag har även känt mig hämmad på grund av mina få musikaliska kunskaper, då jag inte sedan tidigare lärt mig spela något instrument. Men enligt Riddersporre och Söderman kan pedagogens positiva inställning till musik samt förmågan att våga bidra till en musikutvecklande miljö i förskolan och att pedagogen därför inte behöver vara speciellt utbildad inom ämnet för att detta ska vara genomförbart (Riddersporre & Söderman 2012, s. 38). Under vårterminen har vi haft två musikworkshops som gav mig mersmak till att använda mer musik i förskolan. Jag har aldrig upplevt att så kallade musikworkshops varit så lustfyllda och givande tidigare såsom dessa var. Det jag framförallt upplevde under dessa dagar var gemenskap, glädje och en frihet till att få prova allt även om man kände att man inte riktigt kunde. Men Lindahl [1] påpekade starkt att vi alla kan bara vi vill och vågar. Detta är jag säker på att ha påverkat att alla i seminariegruppen vågat prova det som Lindahl presenterade. Att även musikpedagogen hade ett förhållningssätt att hon var en av oss och inte satt med någon högre maktposition än oss studenter tror jag också gjorde sitt. På detta sätt kändes det som att vi studenter blev medskapare i musikstunderna. Eftersom att jag upplevde musikpedagogen som en av oss och att detta medförde att tillfällena blev mer lustfyllda och meningsfulla, känns det som en självklarhet att detta förhållningssätt bör användas i barngrupp. Körling (2012) menar att om en pedagog är där lärandet sker, gör samma saker som barnen och visar intresse för innehållet skapas intresse hos barnen och är jag som pedagog genuint intresserad av barnens intressen och idéer och bygger vidare på detta blir innehållet meningsfullt för barnen.   

Workshop 1

Under den första musikworkshopen med Lindahl fick jag med mig oerhört mycket inspiration som kan användas i förskolan. Vi gick framförallt igenom puls och rytm och hur detta kan användas i förskolan till olika sånger och ramsor. Lindahl visade hur man kan använda helnotspuls, halvnotspuls, fjärdedelsnot, åttondelsnot och sextondelspuls i barngrupp. Man kan arbeta med detta genom att använda sig av en trumma och pedagogen spelar de olika noterna. Jag som pedagog förklarar för barnen att när jag spelar gånot (fjärdedelsnot) så går vi. När jag spelar springnot (åttondelsnot) så springer vi och när jag spelar vilonoten (helnotspuls) så stannar vi upp och illustrerar att sova. Detta för att barnen i tidig ålder ska på ett roligt sätt få lära sig olika noter och takter. Lindahl förklarade dessutom att man lär sig musik genom att använda rörelse i sin kropp (rytmikmetoden). Musikalisk kunskap består av olika dimensioner och en av dessa dimensioner handlar just om kroppslig musikalisk kunskap, då det handlar om förmågan att uttrycka musik med sin kropp (Ferm Thorgersen 2012). Att använda kroppen till musik och sång tror jag är av stor betydelse för barns lärande inom musik. Det hela blir dessutom mer lustfyllt när man får använda sin kropp och ge uttryck med den. Även fler färdigheter kan övas i musikstunderna när kroppen får vara i rörelse, bland annat rumsuppfattning, kroppsuppfattning, koordination och samarbete.

Workshop 2 

Under den andra musikworkshopen gjordes först en återkoppling om puls, takt, rytm och noter. Detta var för min del betydelsefullt, då jag själv har och har haft svårt för att skilja på vad som faktiskt skiljer puls och takt. Lindahl (2) redogjorde att pulsen är musikens hjärtslag eller motor som ständigt går i en låt och som alltid är jämn i en låt. Men takten handlar om att man kan dela upp pulsen i olika taktarter, exempelvis i halvnotspuls eller fjärdedelspuls. För min egen del fick jag en större klarhet i detta, även om det fortfarande är lite klurigt. Men varför är då detta något som jag än idag anser vara klurigt? Jag tror det har att göra med att jag i min uppväxt har bristande erfarenheter av att på ett lustfyllt sätt arbeta med puls och takt i musik. Som pedagog vill jag inte riskera att barnen får samma erfarenheter som mig. Därför tänker jag i min professionella yrkesroll som förskollärare att barnen ska få möjlighet att få möta musik på ett sätt att de tränar den strukturella musikaliska kunskapen som handlar om musikens uppbyggnad (Ferm Thorgersen 2012, s. 70).

Till den andra musikworkshopen skulle man i par eller en och en planera en musikaktivitet som kan användas i förskolan. Vi skulle utgå ifrån de didaktiska frågorna vad, hur och varför. Jag skulle alltså tänka vad jag vill göra med gruppen, vad för övningar, sånger, material eller lekar? Hur ska jag genomföra det hela? Samt varför jag vill göra detta, vad är det barnen övar? Den aktivitet jag ville göra på musikworkshopen kallar jag Inbrottstjuven. Denna aktivitet fick jag inspiration av en annan student i höstas som då gick sista terminen av förskollärarutbildningen. Studenten hade VFU samtidigt som mig på samma avdelning och genomförde denna aktivitet i barngruppen och den visade sig vara oerhört uppskattad av barnen. Aktiviteten går ut på att det finns en skatt på ett specifikt ställe i rummet samt ett inbrottslarm som då är barnen med varsitt instrument av olika slag. Barnen turas om med att ha rollen som inbrottstjuv och tjuven ska smyga sig fram till skatten och när tjuven snuddar vid skatten går inbrottslarmet. Detta är ett lustfyllt sätt att introducera instrument för barn. För att variera svårighetsgraden av denna aktivitet har jag utvecklat den genom att de barn som agerar inbrottslarm kan hålla en viss takt med låg tonhöjd med instrumenten tillsammans under tiden tjuven smyger sig fram till skatten. Och när tjuven tar i skatten sätts inbrottslarmet igång och barnen får spela högt. Detta för att barnen å ena sidan ska få öva dynamiken och på att hålla takten å andra sidan öva koncentrations, koordinations och samarbetsförmåga. Denna aktivitet medför även en enorm spänning i barngruppen, både för inbrottslarmet och för inbrottstjuven. En sak jag upptäckte under VFU perioden när den andra studenten gjorde denna aktivitet med barnen var att leken även inrymde drama. Vissa barn gick verkligen in för sin roll som inbrottstjuv och dramatiserade på ett vis som gjorde det hela ännu mer spännande för alla parter. Jag tror att denna aktivitet går hem hos de flesta åldrarna i förskolan men att man som pedagog måste vara kreativ och flexibel för att anpassa aktiviteten efter barnens ålder och erfarenhet.

En annan sak som jag tycker har varit oerhört bra med musikinslagen är att musikpedagogen har varit så personlig i sitt sätt att lära ut och startat workshoparna genom att på ett lekfullt sätt försöka lära sig varje students namn. Att starta en musikstund på detta sätt gjorde att varje enskild individ blev sedd, vilket annars är ovanligt förekommande på högskolan enligt mig. Detta stärker varje individ och ger en större tillit till ledaren. Enligt Körling (2012) har just namnet en stor del av identiteten och identiteten stärks om barn blir välkomnade med sitt namn. På musikworkshoparna gav Lindahl flera exempel på olika sånger som kan användas för att benämna varje barn och den som jag fastnade för mest och där barnen också blir mer delaktiga är Nu ska vi spela på trumman. Trumman skickas här runt till varje barn som får spela på trumman samtidigt som de andra sjunger visan och lägger till barnets namn som spelar på trumman.

På detta sätt som Lindahl har presenterat musikstunder för oss kan jag även koppla till Pokkas [2] metafor om att ha på sig sin professionella ”yrkesrock” men att inte stänga den helt. Det handlar om att man ska ha med sin personlighet och sitt hjärta i yrkesrollen men att detta ska vara inom ramen för vårt pedagogiska uppdrag. Detta är ett sätt att hålla mig professionell som förskollärare. Jag tror att det medför meningskapande för barnen men också för pedagogerna. Det tyckte jag var ett fint sätt att avsluta detta blogginlägg..

Referenser:

[1] Karin Lindahl Musikworkshop, Campus Varberg 2015-01-23 & 2015-02-02


[2] Helena Pokka Föreläsning Konflikthantering, Campus Varberg 2014-12-19

Ferm Thorgersen, Cecilia (2012) Musikdidaktiskt arbete med förskolebarn. I: Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Körling, Anne-Marie. Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442