Barns rätt till kommunikation

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter

"Den pedagogiska verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar" (Lpfö 98, rev 2010, s. 5).

Carlsson [1] beskriver att kommunikation är något som kräver en sändare och mottagare och att alla barn har rätt till att kommunicera, då kommunikation är en grundläggande mänsklig rättighet. Men det man inte alltid tänker på är att talet endast är ett sätt att kommunicera på. Det är viktigt att hela tiden tänka på som förskollärare att barn kommunicerar på så många olika sätt och bara för att talet är det som passar mig allra bäst att kommunicera på, betyder inte det att alla kan/vill kommunicera genom talet. Som förskollärare bör jag därför ha kännedom och kunskap kring olika kommunikationshjälpmedel för att kunna erbjuda barnen det kommunikationssätt som passar dem bäst.  
Carlsson [2] tar upp ett kommunikationsredskap som jag fastnade extra mycket för, vilket är TAKK. TAKK står för "tecken som alternativ och kompletterande kommunikation" och fungerar som stöd till talet för dem som känner att talet inte alltid räcker till eller för att förstå det talande språket. TAKK skiljer sig alltså på så vis från teckenspråket, "de dövas språk" som det också kallas för.

Det som är så bra med TAKK är att den aldrig hämmar den talande språkutvecklingen, utan TAKK stärker den. Därför är det av fördel att arbeta med TAKK med hela barngruppen, även med dem som inte har språksvårigheter. Carlsson [3] berättar nämligen att TAKK är ett kommunikationsredskap som enligt forskning utökar barns ordförråd. Tillsammans kan man lära TAKK med barnen genom lekar, spel, böcker samt att sätta upp bilder på förskolan med tecken på saker i verksamheten. Att arbeta med TAKK med hela barngruppen synliggör för barnen på detta sätt att det finns många andra sätt än talet att kommunicera på.

Jag har aldrig arbetat med TAKK förut ute i verksamheten, men det är något jag absolut skulle vilja lära mig och utöva i verksamheten. Jag insåg under föreläsningen/workshopen att det är svårt att lära sig tecken, därför skulle jag inte tveka att ta chansen om jag fick möjlighet till fortbildning inom TAKK i framtiden. Självklart går det att lära sig på egen hand tillsammans med barnen men då är det viktigt enligt Carlsson [4] att börja enkelt inom ett visst område, exempelvis med frukter som dagligen äts i förskolan för att sedan bygga vidare därifrån. Det finns även många roliga böcker, appar och hemsidor som man kan ta hjälp av och arbeta med i förskolan.

Tryck på länkarna för många bra tips och idéer hur du kan arbeta med tecken i förskolan:
- Teckna
- TeckenHatten

Referenser:

[1] [2] Camilla Carlsson, Föreläsning/Workshop: Kommunikation utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv, 2015-02-05.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Kursmål:

• redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter

Att intressera barn för läsning och skrivning

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser

• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser

• tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling

Helordsmetoden

Helordsmetoden har jag nämnt kort i tidigare inlägg och jag tänkte även ge en relativ kort beskrivning av metoden igen med både fördelar och nackdelar för att ge en större förståelse av den. Helordmetoden är en analytisk metod för att intressera barn för läsning och skrivning. Med analytisk metod utgår man från helheten och förståelsen för läsningen står i centrum. Helordsmetoden går ut på att barnen övar sig på att känna igen ordens ordbilder då de ser olika ord. När man arbetar med helordsmetoden är det viktigt att arbeta med gemena bokstäver, detta på grund av att gemener går upp och ned och på så vis blir ordbilden tydligare. Detta har med ögat att göra, när bokstäverna går upp och ned måste ögat arbeta mer och följa bokstäver än om ordet har versala bokstäver, exempelvis boll och BOLL (Lindö 2009). Med hjälp av helordsmetoden kan barnet känna igen ordets ordbild och på så vis läsa av vad det är för ord. Men helordsmetoden handlar egentligen inte om att lära barnen att läsa utan att lära sig känna igen bokstäverna, beskriver Svensson [1] på sin föreläsning.

Detta är något som kan arbetas med i förskolan genom att exempelvis leka med barnens namn. Sätt upp alla barnens namn inplastade på en tavla så att de lätt går att flytta på tavlan. Genom att para ihop barnens namn med varandra utifrån olika aspekter lär sig känna igen barnens olika namn. Som pedagog kan man ställa frågor till barnen som: Vilka namn har prickar? Finns det några namn som har bokstäver som går upp/ned? Vilka namn har runda cirklar i sina namn?

Ett annat sätt att använda helordsmetoden kan vara att använda memorykort med för barnen välkända och gärna omtyckta ord på. Det går att börja med mycket få kort om barnen är ovana vid ordbilder men det går sedan att bygga på utefter barnens erfarenheter (Svensson 2005). Detta är något som jag kan tänka mig att arbeta med i min kommande roll som förskollärare. Man vet ju att de flesta barn älskar memory och finns dessutom för barnen populära ord eller saker kan jag tänka mig att memoryt lockar ännu mer och bidrar till ökat intresse för läsning och skrivning.  

Det som är positivt med helordsmetoden är att det går att börja att arbeta med den när barnen är mycket små. Barnen blir även tidigt introducerade för bokstäver samt att de lär sig känna igen ordbilder och kan på så vis läsa av vad det är för ord. Några nackdelar med helordmetoden är att metoden kan enligt Svensson (2005) vara utpekande för vissa barn. Metoden kan även leda till att barnen gissar mycket eftersom att vissa ord har samma ordbild. Helordsmetoden vilar dessutom inte på vetenskaplig grund. Samtidigt kan jag känna att inte allt behöver vila på en vetenskaplig grund, det viktigaste är ju att vi som pedagoger ser att metoden leder till intresse för läsning och skrivning hos barnen och att det på så vis utvecklar barnen i deras språkprogression.

Ljudningsmetoden

Ljudningsmetoden är en syntetisk metod som innebär att barnen lär sig ljud för ljud samtidigt som de kopplar ihop ljudet med en bokstav ur alfabetet. Att kunna sammankoppla ett språkljud med rätt bokstav är nämligen grundläggande för läsinlärningen. Inlärning genom ljudningsmetoden utgår från beståndsdelarna i ord som sedan sätts samman till ord eller satser. Bokstaven man ska arbeta med presenteras och arbetet startar oftast med en presentation av bokstavens ljud. Pedagogen kan därefter tillsammans med barnen göra en ljudanalys genom att lyssna vart ljudet förekommer i olika ord. När barnen har lärt sig bokstäverna och dess ljud kan de börja ljuda samman olika bokstäver. Arbetet går alltså ut på att arbeta med delar som sedan sätts tillsammans och bildar ett ord [2].

Några fördelar med ljudningsmetoden är att den är vetenskaplig belagd, att den leder till säkerhet i avkodning och stavning hos barnen och att den ökar ordförrådet och den fonologiska medvetenheten (Svensson 2005). Jag tycker att detta är en oerhört bra och framförallt rolig metod för att göra barnen intresserade av läs och skrivinlärning. Men det finns också några nackdelar och det kan vara att barnen kan bli förvirrade om det förekommer för mycket språkljud samtidigt och att läsandet kan bli mekaniskt eftersom att innehållet i det som läses inte är i fokus.

Jag tycker att både helordsmetoden och ljudningsmetoden är bra, men det är viktigt att som pedagog inte fastna i en av metoderna och endast arbeta med den ena, utan för att barnen ska kunna utvecklas i sitt språk på bästa sätt och för att få lättare för läs och skrivinlärning anser jag att pedagoger bör kombinera den analytiska och syntetiska metoden för bästa resultat. Detta är något jag kommer tänka på i mitt arbete som förskollärare med fokus på barns lärande.  
.  

Referenser:

[1][2] Ann-Katrin Svensson, föreläsning Metoder och teorier för språkutvecklande arbetssätt, Campus Varberg, 2015-01-15.

Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

TRAS

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter

TRAS betyder tidig registrering av språkutveckling och är ett observationsmaterial som innebär att observera alla barn  systematiskt ur samma perspektiv för att utveckla och anpassa förskolan efter barnens behov. TRAS som material fokuserar på språk ur en vid synvinkel där samspel, kommunikation, uppmärksamhet, språkförståelse, språklig medvetenhet, ordförråd, uttal och meningsbyggnad observeras. Syftet med TRAS är att motivera pedagoger till att utveckla verksamheten. Dock är det av betydelse att vara väl medveten om att TRAS är ett material som är till för att bedöma verksamheten och inte barnen[1].

TRAS är utformad som en cirkel indelad i 8 olika språkligaområden, de olika språkområdena är indelade i tre små områden per barnets ålder som alla motsvara ett påstående exempelvis Förstår barnet nekande satser? Om barnet behärskar påståendet fullt ut fyller man i rutan helt, om barnet är på väg att behärska det gör man streck i rutan och om barnet inte behärskar påståendet alls så lämnas rutan tom. Materialet är uppdelat så att observationerna utförs en gång om året då barnet är 2-3 år, 3-4 år och till slut då barnet är 4-5 år [2].

Fördelar och nackdelar med TRAS

De fördelar som finns med att arbeta med TRAS är att man inte bara ser bristerna utan vad verksamheten lyckats med. TRAS visar även om vi har brister i verksamheten samt om enskilda barn behöver extra stöd, det finns nämligen en normalitetskurva som barnen bör följa och om dem inte gör det är det av fördel för barnets språkutveckling om vi upptäcker det så snart som möjligt. Genom att arbeta med TRAS kan detta leda till sammarbete i personalgruppen om alla är med och är insatta i observationsmaterialet [3].

Det finns även en del nackdelar med TRAS som observationsmaterial och det är att några av frågorna i formuläret är tolkningsbara därför kan två pedagog tolka en fråga på två olika sätt. Om materialet används på fel sätt kan det bli något som används för att bedöma barnen istället för verksamheten. Man bör dessutom inte arbeta med materialet själv eftersom att jag som pedagog endast får in mitt egna perspektiv på det hela [4].

Reflektioner

Jag tycker själv att TRAS är ett material som absolut är värt att arbeta med om man arbetar med det på rätt sätt och att alla i arbetslaget har samma förutsättningar och kunskaper om materialet. Som jag beskrev tidigare är TRAS ett observationsmaterial som är till för att bedöma verksamheten och ABSOLUT INTE barnen. Jag tror dock att det lätt kan bli att barnen bedöms istället för verksamheten om man som pedagog inte är helt insatt i materialet. Dessutom bör det vara flera som arbetar med materialet för att få in flera perspektiv och det kräver fortbildning, vilket jag tror att förskolor inte alltid prioriterar då det tar tid. Men har man väl fått tiden i verksamheten till fortbildning och att pedagogerna är väl insatta i materialet så tror jag att TRAS är ett utmärkt material för att utveckla förskoleverksamheten.

Eftersom att man i TRAS fokuserar på att utveckla verksamheten och att barngruppen i helhet fokuseras på så kan pedagoger i verksamheten genom TRAS nå de mål som står skrivet i Läroplan för förskolan (98, rev. 2010):

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, utrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra (s. 10).

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv(s. 10).

Det står även i Lpfö 98 (s. 5) att förskolans verksamhet ska anpassas till varje barn som går där och genom att arbeta med TRAS för att utveckla verksamheten utefter varje barns behov så ser jag att man på så vis kan nå det som beskrivs som ett av förskolans uppdrag.

Referenser:

[1] [2] [3] [4] Ann-Katrin Svensson, Föreläsning, Kartläggningsinstrument för barns språkförmåga, Campus Varberg, 2015-02-23.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Barn och konst - besök på Konsthallen

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

För ett tag sedan besökte vi Komedianten i Varberg där de hade en utställning med namnet Imaginary gardens av Love Enkvist. Love gjorde denna utställning då han ville problematisera trädgård. 

Innan besöket på Komedianten föreläste Bentroth Karlsson för oss om Barn möter konst. Bendroth [1] menar att besök på konsthallar och museer med barn bidrar till att barnens erfarenhetsvärld och livsvärld vidgas. Bendroth Karlsson (2014) redogör för att det största syftet med att barn ska få möta konst är att de ska få möjlighet att ta del av kulturlivet samt att få delta i samhällslivet. Detta kan relateras till det mål i förskolans läroplan som beskriver att varje barn ska få känna delaktighet i sin egen kultur (Lpfö 98 rev. 2010, s. 9). Hon beskriver också i föreläsningen hur viktigt det är vuxna har en positiv attityd till konst och att det bästa för barnen är att vi som pedagoger är lite intresserade av konsten och mer intresserade av barnens möte med konsten [2]. För mig känns detta självklart, det som jag brinner för är att följa barnens tankar och idéer i alla lägen. Det är intressant att höra vad barnen ser i olika konstverk då man oftast får helt andra svar än om man skulle fråga en vuxen, som gärna vill komma med  det "rätta" svaret. Barn tänker helt och hållet i sina egna banor och det är något jag önskar skulle smitta av sig på oss vuxna. Det är viktigt att lyssna till vad varje barn har att säga då de alla har olika erfarenheter som de relaterar till konsten. Bendroth Karlsson (2014, s. 53) menar att en viktig aspekt för en positiv konstupplevelse är igenkänning i konsten. Barnen måste på något sätt kunna koppla konsten till det verkliga livet och till sina erfarenheter. Det beskrivs också att det är av betydelse med mångsidighet eftersom att vi alla bär med oss våra egna erfarenheter och relaterar till dessa. 

Bendroth Karlsson förklarar också på föreläsningen att vi som pedagoger kan över-pedagogisera konst genom att exempelvis tvunget fråga barnen hur många av något som finns på en bild. På ett sätt känns det som att vi som pedagoger nästan förlöjligar barnen genom att över-pedagogisera eftersom att vi aldrig skulle ställa en sådan fråga till en vuxen kring samma konstverk. Jag tror det är oerhört viktigt att visa genuint intresse för vad barnen tänker på när de ser ett konstverk. Utifrån det hade jag med en mindre grupp barn bett dem välja ut ett konstverk de tycker om på utställningen Imaginary Gardens och studera konstverket en kort stund. Sedan hade jag samtalat med och visat stort intresse för deras tankar kring konstverket. Eftersom det finns en ateljé i anslutning till utställningen hade det varit roligt om barnen efteråt fick måla eller skapa något som de blev inspirerade av på utställningen.

Något som jag kan förhålla mig kritisk till med denna utställning var att det kändes strikt och jag fick en känsla av att "titta men inte röra" och att man helst inte skulle prata för mycket och absolut inte springa. Det är något som jag tror är viktigt för barnen, att de får uppleva konsten med hela kroppen. Bendroth Karlsson [3] redogör just för att barn inte bara ser konst, utan att de upplever den med hela kroppen. Och det är något som jag känner att utställningen på Komedianten inte lockar till. 

Under besöket på Komedianten fick vi även chansen att göra en så kallad "fröbomd" med konstpedagogen, då vi tog en bit lera och la i jord och sedan fröer för att till sist forma leran på sitt egna vis. Detta hade jag tyckt varit oerhört roligt att göra med barnen för att sedan kunna se hur det kommer växa. Ett utmärkt tillfälle att samtala om och att ställa hypoteser om hur man tror att det kommer bli. Väldigt spännande.

Referenser:

[1] [2] [3] Marie Bendroth Karlsson, Campus Varberg, föreläsning Konstpedagogik och yngre barn, 2015-03-04

Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Papper och lera i förskolan

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa"(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama" (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

Papperstillverkning

På bild workshop nummer två fick vi chansen att göra vårt eget papper. Detta ser jag som en ypperlig aktivitet i förskolan då många förskolor arbetar med grön flagg. Barnen får på ett konkret vis uppleva hur en återvinningsprocess faktiskt kan gå till genom att använda gammalt papper på förskolan och återvinna detta till nytt papper. Förskolan ska ju präglas av ett ekologiskt förhållningssätt och hjälpa barnen att förstå hur arbete kan utformas så att det är fördelaktigt för vår miljö (Lpfö 98 rev. 2010, s. 7). Att göra eget papper är relativt enkelt. Man mixar pappersspill med vatten till en massa som det sedan går att utvinna nya papper av. Det går att färga massan med önskad färg för ett roligare resultat. Sedan används en guskaram (enkelt att göra egna eller att hitta på loppis) som doppas i massan och blir ett nytt ark. Detta läggs sedan på en tidning för torkning. 

Papier-maché

Samma dag fick vi även prova oss på Papier-maché, som är en gammal teknik som användes mycket förr då det är billigt, tåligt och inte så tungt. Papier-maché betyder tuggat papper på franska och är en pappersmassa som används till modellering [1]. För att göra Papier-maché mixas papper, vatten och tapetklister noga och silas sedan med hjälp av tunt tyg för att få ut överflödig vätska. Det går även är att addera färg om man vill. Även denna teknik är bra att arbeta med i förskolan för att arbeta mot grön flagg och hållbar utveckling. Viktigt att tänka på i arbetet med papier-maché är att massan krymper under torkningen. Det fick jag uppleva då jag tänkte gjort min egen kasperdocka (se bild nedan). När den torkat fick jag inte in något finger i hålet på grund av krympningen. Men jag tror som tur är att jag kan skära i hålet för att göra det större (återkommer med resultatet). När massan har torkat går det också att måla på den, vilket är något jag tror att barnen skulle uppskatta. 

Lera

På eftermiddagen fick vi undersöka olika slags lera. Vi började med att gå på olika slags stengodslera (som var oöppnade) för att med våra fötter känna hur olika lerorna kändes när vi gick på dem barfota. Sedan fick vi även ta en bit av varje för att känna på dem med handen. Att arbeta med detta i en barngrupp kan göras genom att samtala om och med sinnena jämföra lerorna. Tänk att de kan vara så olika trots att de är släkt med varandra. Stengodslera innehåller jord och mineraler och det finns inga gifter i vilket jag tycker är viktigt. Vill man göra en produkt av denna lera så måste den brännas. Men jag ser det positivt att inte heller göra det i barngrupp för att synliggöra ännu ett återvinningsbart material. 

Sedan sa mats till oss att ta en bit av en lera och krama den i handen och se hur de blev. Vi fick även göra ögon på dem och vips så blev figurer och levande. Sedan fick vi instruktioner som:

- Gör någonting kort.

- Gör någonting högt.

- Gör någonting runt.

- Gör någonting långt. Osv. 

Med dessa figurer fick vi i uppdrag att göra ett så högt torn vi bara kunde i olika grupper med hjälp av penslar. Detta hade jag absolut kunnat tänka mig att göra med barnen i förskolan. Här får man in bland annat språk, matematik, teknik och samarbete. 

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

Vi fick även arbeta med en annan sorts lera och göra vad vi tyckte själva vara en glad och en arg figur. Sedan fick skulle vi göra en present från den glada figuren till den arga så att den skulle bli glad igen. Ett perfekt sätt att samtala om känslor skulle jag säga. Jag ser det viktigt att så ofta vi bara kan i vardagen i förskolan får in intressanta och utvecklande samtal och även Svensson (2005) styrker att dessa samtal är betydelsefulla för barns språkutveckling och att vi därför ska se till att dagligen erbjuda det till barnen. 

Referenser:

[1] Mats Andersson, Bild 2 Campus Varberg, 2015-02-13.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

• Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Bild som pedagogiskt verktyg

Kursmål som berörs: 

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Abstrakta bilder

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa"(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama" (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

På den första workshopen med Mats Andersson fick vi först en genomgång om bland annat statiska och dynamiska bilder samt konkreta och abstrakta bilder. En statisk bild innebär att den är så att säga stillastående, den är i balans och har jämvikt. En dynamisk bild är snarare motsatsen, där det finns energi och rörelse. I abstrakta bilden finns sneda linjer åt olika håll för att behålla kraft och energi. En konkret bild är något som gestaltar verkligheten, som avspeglar något som finns och jag som människa kan se vad som föreställs på bilden. En abstrakt bild är motsatsen till en konkret, den föreställer inget annat och det går inte att se vad det är [1]. 

Under workshopen var tanken att vi skulle arbeta med abstrakta bilder. Vi fick alla välja varsin bild och jag valde en bild med blommor, alltså en konkret bild. Utifrån denna konkreta bild skulle jag göra ett titthål (ca 15x15 mm) och finna en plats åt denna på bilden där det inte går att se vad det ska föreställa, alltså en dynamisk bild. Platsen jag valde skulle helst vara rik både på kontrasten mellan ljust och mörkt, mellan olika färgytor och mellan skiftningar i former. Sedan förstorades bilden på ett vitt papper (ca 15x15 cm). Här användes olika sorters papper för att förstora bilden. Detta tog lång tid för mig, för självklart måste jag alltid göra så noga jag bara kan. Det är något jag vill utvecklas i, att bara släppa taget lite och köra på utan att alltid vara så noga med vissa saker. Mats tog sedan våra förstoringar och kopierade dessa till flera exemplar. På detta vis kunde man göra olika mönster av bilderna, vilket var något som jag tyckte var roligt. Det var oerhört intressant att se hur många olika mönster det kunde bli genom att flytta runt på bilderna. Jag ville självklart behålla bilderna och såg en chans att arbeta med detta med barnen i förskolan och därför laminerades bilderna. Jag tänker mig att låta barnen först få testa och leka mina bilder och se vad för mönster de hittar och intresserar dem. Det kan bli många intressanta samtal om vad barnen ser i de olika mönster som bildas. Vad associerar de till? Här finner jag ett ypperligt tillfälle att träna exempelvis rotationssymmetri med barnen. Enligt Heiberg Solem (2006) framkommer rotationssymmetriska mönster då grundformen roteras med en bestämd rotationsvinkel kring en rotationspunkt. Författaren beskriver också att vi som pedagoger ska uppmärksamma rotationssymmetri för barnen för att de sedan finna det roligt att känna igen sådana mönster. Jag som pedagog har ansvar att underlätta barns mönsterutforskande genom att vara med barnen i utforskandet av olika mönster som på så vis inspirerar dem.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning" (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

Jag tänker mig även att om barnen kan få göra sina egna titthål och förstora dessa på samma sätt som jag gjorde och se hur deras bilder blir. Man fick också chansen att göra fler bilder utav titthålet med massor av olika material, där mycket naturvetenskap ägde rum. Tyvärr hann jag inte testa så mycket på grund av att jag arbetade länge med det första momentet. Det fanns oerhört mycket material som kunde användas för att ge oss materialkännedom och inblick hur olika material påverkar hur en och samma bild/mönster blir och vi fick fritt fram prova hur mycket vi ville. Hade jag gjort detta i förskolan hade jag valt att begränsa mängden material och tillsammans med barnen testa hur de olika materialen fungerar för att barnen ska bli trygga och bekväma med materialet. Jag kan bara relatera till mig själv. Jag tyckte att friheten blev för stor och kände att det fanns för mycket att välja på och därför blev jag nästan handlingsförlamad och visste inte vad jag skulle göra. Marie Bendroth [2] menar att man kan drabbas av Frihetens paradox, som innebär att friheten blir för stor och att det då blir stopp i skapandet. Jag vill inte att barnen ska bli stressade vid skapande tillfällen, utan att barnen känner att det finns gott om tid för att grotta in sig i ett arbete (om man vill). Men det som jag beskriver ovan kan kännas motsägelsefullt då Welwert (2013) anser att användandet av fåtal material begränsar utvecklandet i sin kreativitet. Jag kan till viss mån hålla med, men jag tror då att barnen sedan tidigare ska ha fått chansen att bli bekanta med materialet innan allt erbjuds på en och samma gång. Samtidigt vet vi att barn är egna individer som alla lär på så många olika sätt. Vissa barn kanske utvecklas i kreativitet med hjälp av mycket material att välja mellan, medan andra kanske hellre vill börja med ett fåtal material. Jag som pedagog måste därför erbjuda olika pedagogiska arbetssätt för att stimulera varje enskilt barns lärande. För att barn ska utvecklas i sig som en kommunikativ individ måste de få tillgång till så många uttryckssätt som möjligt.   

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap"(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

 

Referenser:

[1] Mats Andersson, workshop bild 1 Campus Varberg 2015-02-03
[2] Marie Bendroth, Barn och Konst Campus Varberg 2015-03-04

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

• Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

• Welwert, Gunilla (2013) Bild som medium för lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Textil som pedagogiskt redskap i förskolan

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap" 

(Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

Under denna termin har vi skrivit en inlämning om textil och vad för inställning man har till att använda textil som pedagogiskt verktyg. I detta inlägg tänker jag till en början redogöra några tankar utifrån det jag diskuterade i uppgiften för att sedan diskutera delar av de textilworkshops vi haft under våren. 
  
Sedan jag var liten har jag tvivlat på min textila kompetens vilket har medfört att jag inte vågat använda textil som verktyg i förskolan. Men efter att ha läst litteraturen om textil samt att ha fått en del kunskaper kring vissa textila tekniker kan jag nu känna mig redo för att utnyttja textil som pedagogiskt redskap i förskolan. Jag har även insett att jag som pedagog inte behöver vara bäst i textil för att skapa lärande kring det hos barnen. Jag tror det är viktigt att barnen får möta olika textila tekniker som ligger inom deras proximala utvecklingzon för att de sedan ska våga utöva sina textila kompetenser, samt känna att de faktiskt kan. Enligt Kupferberg (2013, s. 25) är det viktigt med en pedagogik som låter barnen utforska olika medier för att de ska få möjlighet att behärska dem. Att arbeta med textil handlar inte endast om det textila, utan det finns så mycket annat som också utvecklas. Textil kan då vara ett sätt att också förmedla något annat. Kupferberg skriver vidare att mer förståelse skapas kring det som ska läras ut med utgångspunkt i pedagogisk mångfald, då det innebär att utnyttja olika sorters medier (2013, s. 46). Jag menar då att textil kan vara ett av dessa medier. 

I ett textilprojekt var det meningen att barns matematiska och språkliga förmåga skulle vara i fokus (Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu 2010). Författarna beskriver att barnen utifrån detta projekt utvecklades i matematik och språk på ett sätt att de kunde använda dessa på en mer avancerad nivå. Barn i projektet hade berättat att de inte lärde sig mycket genom att endast härma andra. Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu beskriver att det är det egna tänkandet för att lösa ett problem som utgör kärnan för ett genuint lärande. Detta kan jag relatera till mig själv, då jag utvecklas mer om jag på mitt egna sätt får fundera och lösa problem, men också med hjälp av andra såklart. 

Textiltryck

Under workshopen med textiltryck fick vi testa på textiltryck på olika sätt med olika material. Det var spännande att testa och se hur mycket material som kan utnyttjas i textiltryck. När jag kommer arbeta som förskollärare skulle jag vilja introducera textiltryck med fritt textiltryck för barnen. Fritt textiltryck innebär att måla fritt på tyget (Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu 2010, s. 25). Jag har inte sett att förskolor arbetar så mycket med textiltryck och därför skulle jag vilja börja med just fritt textiltryck med barnen. En studiekamrat till mig har arbetat med textiltryck på ett spännande sätt under sin praktik, då hon lät barnen gå på ett lakan med färg på fötterna i takt till olika noter som hon spelade på sin trumma. Barnen får här upptäcka skillnaden på lakanet då de gick med "gånot" eller med "springnot". En lustfylld och inspirerande aktivitet som jag skulle vilja testa på i min blivande yrkesroll. 

När man arbetar med fritt textiltryck beskriver Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (2010) att det är av fördel att endast arbeta med tre till fem barn åt gången. Men jag skulle dock vilja arbeta med alla barn på en avdelning eftersom jag tror att det kan skapa en känsla av gemenskap att göra något tillsammans samtidigt.   

Det som jag ser som utmaning med att arbeta med textiltryck är framförallt att få alla barn att gå sin egen väg och inte bara titta på sina kompisar för att göra som de gör. Detta upplever jag som ett vanligt fenomen bland vissa barn när jag är ute i den verkliga verksamheten och jag vill därför försöka hitta vägar för att dessa barn själva ska försöka tänka och klura ut hur de kan göra. Detta med tanke på att Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (s. 4) hävdar att för att ett genuint lärande ska vara möjligt krävs att barnen tänker ut egna lösningar på problem.

Något som är bra med denna aktivitet är att det enda som egentligen behövs köpas in, om det inte redan finns på förskolan vill säga, är textiltryckfärg. Allt annat går att hitta på förskolan eller i hemmet, vilket är fördelaktigt både för ekonomin och för miljön.

Ull och Tovning

Nu vill jag gå in på hur det var på vår första textilworkshop då vi lärde oss att tova och tovade utifrån en valfri saga i olika grupper. Vår dockteatergrupp hade pratat ihop oss innan denna workshop och bestämde att detta kunde bli något som vi kunde använda oss av när vi ska spela upp vår dockteater om "Cirkeltjuven". Vi kommer att spela upp dockteatern på Barnens dag den 21 Maj på Campus Varberg. Barnens dag firar att förskollärarutbildningen på Högskolan i Borås fyller 50 år och i till Campus Varberg bjuds förskolor i Varberg in för att ta del av olika aktiviteter som representerar de olika kurserna i förskollärarutbildningen. (Läs mer: Barnens dag ). Vi gjorde vår dockteater under termin tre och fick i fiol stipendium för att spela upp teatern på Komedianten i Varberg. Lördagen den 30 maj kommer dockteatern att spelas upp på Komedianten för er som vill gå dit med era barn och se en härlig teater på cirka 12-13 minuter och med en liten workshop efteråt.

Nu tillbaka till tovning. När vi tovade ull på workshopen skulle vi tova plattor. Vi började med att lägga ut tunna lager av färdigkardad ull på en plastskynke i olika skikt för att det ska krympa och fästa i varandra. Sedan blandade vi såpa med varmt vatten och stänkte över ullen. Därefter la vi på ett till plastskynke och gick och dansade på det med musik i bakgrunden för att få ur luften från ullen. Detta är något som jag tror hade varit roligt att göra med barnen, men jag skulle först få låta barnen arbeta med händerna rakt på ullen och vattnet för att få uppleva mer med sinnena och sedan få dansa på plasten. Detta eftersom att barn ska få tillgång till att uppleva med alla sina sinnen och det är jag som förskollärare förutsättningar för detta (Björkdahl Ordell, Eldholm och

Hagstrand-Velicu 2010). Efter en stund hade vår ull blivit fast och vi tog upp den la den på bordet med en bit bubbelplast på. Sedan rullade vi ihop det hela med en stav och vi rullade den först med hjälp av våra händer och sedan satte oss och rullade den med fötterna.När man tovar ull gör man filt av ullfibrer. Ullen bildar en sammanhängande massa tillsammans med varmt vatten, såpa och rörelse. Därefter kunde vi börja nåla fast våra så kallade "fulmonster" på filten med ull. Denna metod kallas nåltovning och nålen som används har flera hullingar på för få fast ullen i filten. Dock kan jag förhålla mig kritisk till detta då jag känner att det inte är en säker metod att använda i förskolan, detta på grund av att nålen är otroligt vass och vi var flera studenter som råkade sticka oss trots att vår lärare varnade oss om detta. Istället kan man använda sig av tekniken med bubbelplasten för få fast figurerna med hjälp av friktion. Ett perfekt tillfälle att samtala om friktion med barnen. Det finns ju så mycket att samtala om med barnen!

Referenser:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Kupferberg, Feiwel (2013) Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Universeum

Kursmål som berörs: 

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Först och främst vill jag bara säga wow, vilket fantastiskt ställe Universeum är. Universeum är som en oändlighet med saker att göra. Tänk att få åka hit med en barngrupp! Jag kanske låter lite väl exalterad, men faktum är den att det var första gången jag besökte Universeum och jag har väldigt länge velat åka dit. Jag önskar dock att det låg lite närmre Varberg, då det kanske inte hör till vardagen att åka till Göteborg med en hel barngrupp. Men det är ju perfekt som avslutning eller start på ett tema. Jag vet även att de äldsta barnen på min VFU plats (som nu går i förskoleklass) åkte till Universeum i våras som en avslutning för att de skulle sluta på förskolan. Jag vet att den barngruppen hade tema rymden under våren 2014, så jag antar att det var utställning Rymden som de la störst fokus vid på Universeum. Det är någonting jag tycker är ett måste när man åker till Universeum med en barngrupp, att välja något som man ska fokusera på under vistelsen. Detta på grund av att Universeum är så stort med så mycket olika intryck. Jag kan bara relatera till mig själv, jag ville absolut se allt på Universeum att jag stressade runt för att se allt, vilket resulterade i att jag var helt utmattad i slutet efter alla intryck. Det skulle ju inte funka med en barngrupp. Viktigt att som pedagog ställa sig frågorna: Vad vill vi att barnen ska få ta del av? Hur ska det genomföras? Varför ska barnen ta del av det? Och utefter dessa frågeställningar välja ut något eller några få områden på Universeum som barnen ska få besöka. Visst blir detta motsägelsefullt när vi talar om att arbeta utifrån barnens intressen och så vidare. Men samtidigt måste jag som pedagog kunna hitta ett spår för vad som i viss mån lockar alla barn och bilda en helhet. Men är då valmöjligheterna alltför stora så tror jag att barnens viljor kommer att spreta mer och det blir svårare att den gemensamma röda tråden. Därför tror jag det är bättre att rama in lärandet och att barnen och deras intressen utifrån får leda oss vidare. Annars är det ju utmärkt att åka hit om avdelningen har tema vatten/undervattensdjur, djungel, rymden och så vidare. 

Det blev visst en lång inledning i detta inlägg, men det jag vill komma till är att jag i detta inlägg inte kommer redogöra allt jag sett under detta besök (skulle bli en novell) utan det jag fastnade mest för och sådant jag tror barnen skulle visa störst intresse för. 

Låt oss börja med Akvariehallen. Här finns mängder av olika fiskarter i alla dess färger, en fröjd för ögat helt enkelt. Men det jag fastnade mest för var så klart hajarna i vattnet. Det fanns några olika arter av hajar, vilka var Tigersandshaj, Svarfenad revhaj, Amhaj och Pigghaj. Tyvärr fick jag ingen bra bild på hajarna på grund av att när vi var där så var det Hajmatning och med fullt av barn och vuxna framför oss. Universeum har varje dag program hos hajarna som besökare får uppleva, bl.a hajmatning, hajquiz och hajsafari. 

Jag tror att barnen hade funnit akvariehallen med alla hajar oerhört spännande. Hade jag varit här med barnen hade jag ställt frågor som: Vad tror ni hajarna gillar att äta? Är de farliga för oss människor? Hur många hajar fanns det i vattnet? Vilken är er favorit? Och så vidare. Dessa frågor kan man antingen ställa barnen innan eller efter hajmatningen, där man får en hel del information om hajarna och andra fiskar. Det är alltid bra att barnen får utmanande frågor då de får ställa egna hypoteser först, för att de ska få chans att reflektera själva vad de tror om fenomenen på grund av att det resulterar i mer reflekterande hos barnen (Persson Gode 2008). Om det visar sig att barnen får upp intresse för hajar är det utmärkt att arbeta vidare med detta i förskolan, genom att kanske göra en Hajvärld som utgår från arbetssättet Storyline, som handlar om att utifrån ett tema skapar en påhittad berättelse genom att bygga upp en värld  (Gustavsson Marsh & Lundin 2013). Detta arbetssätt har som utgångspunkt att alla barn ska bli inkluderade och få bidra till denna värld utifrån sin förutsättningar. Detta arbetssätt bidrar även till samarbete i barngruppen, eftersom alla arbetar och skapar utifrån sina styrkor mot ett och samma mål, i detta fall att skapa en Hajvärld. Ett sådant tema kan avslutas med en vernissage för föräldrarna där barnen stolt får visa upp vad de har gjort. Jag tror att ett sådant arbetssätt bidrar till meningsfullhet eftersom att alla barn får känna att de är delaktiga och har en viktig roll i färdigställandet av Hajvärlden. För mig är det oerhört viktigt att alla barn får en känsla av att just deras styrkor synliggörs och är viktiga i arbetet i förskolan. I Läroplan för förskolan står det att: 

"Alla barn ska få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen" (Lpfö 98 rev. 2010, s. 5)

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen" (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10)

En annan utställning som jag tyckte var oerhört intressant var Mammututställningen. Här fick man verkligen uppleva med sina sinnen. Utställningen var utomhus och man fick låna filtar att svepa om sig för att inte frysa. Utställningen illustrerade Istiden och de djur som fanns på den tiden. Vissa djur lät och rörde på sig, det kändes nästan som att man fick besöka istiden på riktigt. Jag tror att barnen hade fått en härlig upplevelse genom att besöka Mammututställningen. Det finns mycket man kan prata om med barnen, exempelvis om barnen tycker att djuren liknar något annat djur som finns idag. Varför barnen tror att dessa djur inte finns längre. Vad barnen tycker det är för skillnad mellan människors hem hur på istiden och deras hem. Det finns många ingångar till att starta ett tema genom att besöka Mammututställningen och jag skulle gärna ta med en grupp barn hit! 

Tills sist vill jag skriva om Rymdutställningen. Om man har ett rymdtema, så ser jag absolut ingen anledning till att INTE åka hit, gör det! Här får man inte bara uppleva med synen och hörseln, utan här får man också prova och utforska med hela kroppen hur det är att faktiskt vara i rymden. Oj, så mycket roligt det finns att göra! Jag tror att barnen lär mest då de först får samtala och lära sig om något, samt ställa hypoteser som nämndes tidigare, och till sist själva får uppleva och utforska något på "riktigt". Jag tänker ofta på en sak som en kär studiekamrat en gång berättade om vad hennes handledare hade sagt till henne, vilket är att det vi gör med barnen ska vara viktigt och på riktigt! Det kan även relateras till det som Körling (2012) menar om att vi pedagoger måste tro på vårt innehåll när vi gör något med barnen. Och att som pedagog verkligen visa intresse och nyfikenhet för det som intresserar barnen får enligt Körling ringar på vattnet och innehållet blir meningsfullt för barnen (s. 104). 

Vilken upplevelse det var att besöka Universeum i Göteborg! Kan varmt rekommendera att åka hit med en barngrupp eller varför inte med familjen för att ge barnen denna upplevelse. 

Så vad kostar det att åka hit? Jo, på vardagar mellan vecka 34-18 kostar det 75 kr per barn och mellan vecka 19-33 kostar det 105 kr per barn. För en vuxen per åtta barn är det kostnadsfritt och för fler pedagoger kostar det 75 kr per person. (Läs mer: Skolresor Universeum ). Det finns även olika skolprogram som man kan ta del av (Läs mer: Skolprogram på Universeum ).

Något jag skulle vilja göra på Universeum är att gå en Kompetensutveckling i naturvetenskap och teknik. Dessa fortbildningar är medvetet kopplade till läroplanen och kombinationen mellan teori och praktik. (Läs mer: Kompetensutveckling på Universeum ). 

Referenser:

Gustavsson Marsh, Eva & Lundin, Ylva (2013). Storyline utmanar alla! I: Barrow, Thomas (red.) Mångfald och differentiering: inkludering i praktisk tillämpning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Körling, Anne-Marie. Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Persson Gode, Karin (2008). Upptäck naturvetenskap i förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kulturörsk